Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 46. Jacob Axelsson Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 119
rättighet till husbehofsbränning. Vid 1786 års riksdag förklarade sig
konungen villig att frigifva brännvinsbränningen mot en viss årlig af-
gift, hvilket förslag han doek ej lyckades genomdrifva. Han försökte
då gå en annan väg. Man borde utbjuda brännvinsbränningen till
allmänheten mot en viss afgift, och så skulle man få den bevillning,
som riksdagen vägrat statskassan.
Sin politiska bana begynte biskop Lindblom med att i denna fråga
ställa sig till regeringens tjänst. Han tillträdde stiftet 1787 1/5, och
redan s. å. 27/6 utfärdade han Linköpings Consistorii Circulaire N:o
210, hyars början lyder så: Det förnyade vedermäle af Kongl. Maj:ts
oafbrutna föresats, at befrämja sine trogne undersåtares välfärd, som
blifvit ådagalagd i dess Nåd. skrifvelse af d. 14. sistledne lmjus, och
som, genom Dess Befallningshafvande, i nästa Julii månad, öfver hela
Stiftet, å Predikstolarne kungöres, rörande en fri Husbehofs-Bränvins-
bränning, kan ej undgå et Presterskaps upmärksamhet, som altid hed-
rat sig med den underdåniga pligten, at föregå sine Åhörare i Lag-
lydnad och Tacksamhet emot en Välgörande Regering. Men det är
ej nog för vårt Stånd at endast för sin enskildta del märka, känna
och vörda Monarkens Riksfaderliga tänkesätt: det är verksamheten af
Presterskapets lärande och förelysande egenskap, som bör leda i syn-
nerhet de enfaldigare til samma kunskap, samma känsla och vördnad.
I anledning häraf förmanar han i fortsättningen prästerskapet att,
”då Soknestämmorne i detta ämne komma att hållas, meddela synner-
ligen allmogen rediga och stadgade begrep om denna Kongl. Maj:ts
så nådiga och af dem själfva så ofta i underdånighet önskade och
efterlängtade Författning — huruledes Kongl. Maj:t — allernådigst
tagit en sådan medelväg; hvarigenom — Kronan ej kommer i et så
känbart lidande, at Kongl. Maj:ts älskade undersåtare med nya Be-
villningar skulle betungas, som eljest genom en alldeles afgifts-fri Hus-
behofs-bränning blefvo oundvikliga; men — samtelige Rikets invånare
sättas i stånd, at — själfve få betjäna sig af en liandtering, som är
nödig för dem och nyttig för deras kreatur: At de i nåder föreskrefne
vilkoren dervid äro lindrigare, än de själfva begärt och bort förmoda:
at de frestelser til Lönbränning och flere deraf icke sällan föranledda
brott––––genom denna Nådiga Författning förekommas och för-
svinna — — —.”
Ur slutet må anföras: ”När desse med flere föreställningar–––-
blifvit almänheten gjorde med den uplysta rådighet och varsama nit,
som en skicklig Lärare tilkommer, så förväntar Consistorium, at livar
och ens, af V. Cleri församlingar,–––- gå en Välgörande Furste til
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
