Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 46. Jacob Axelsson Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 123
person säga honom, att vänskap och umgänge dem emellan ej kunde
ifrågakomma. Ännu värre blef det i Linköping, där officerarne vid
Östgöta kavalleri beslöto sig tor att ej umgås med biskopen, hvadan de
aflägsnade sig, hvarhälst han var närvarande, hvarpå Gustaf III, som
fick kännedom härom, utan vidare indrog hela regementet, förvandlade
det till infanteri och satte de flesta officerarne på indragningsstat.
Under riksdagen 1792 spelade L. ej någon mera betydande roll.
Befalld att predika vid riksdagens slut, blef han af konungen tillsagd
att ej predika längre än 1/i timme, hvarvid konungen tilläde: ”Kom
ihåg Wreta Kloster”, hvilket pastorat han fått som prebende. I denna
sin predikan yttrar han: ”Store konung, detta folk hyser för dig den
kärlek, som utmärker christeliga undersåtare.–––––– du har väckt
den.––––––din godhet underhåller den.––––––- I de allmänna hän-
delserna, i din egen tilfridsställelse, i tacksamma undersåtars välsig-
nelse, äger du rätt att––––––erfara, att denna kärlek är din, dessa
dygder dina. Måtte vi länge få prisa och vörda dem hos dig. Måtte
du under en långvarig regering til människoslägtets tröst lära jordens
furstax*, att med den kärlek, som är af Gudi, leda och styra Herrans
menighet.”
Snart kom den 16 Mars, hvilken dag gjorde slut på det gustavianska
tidehvarfvet. 1792 20/3 öppnade L. under tåi*ar domkapitlets samman-
träde och omtalade attentatet mot konungen och s. d. utfärdade han
cirkuläret n:o 245, hvari han meddelai*, ”den högstbedröfliga underrät-
telsen, at en–––––- brottsling––––––-vågat anfalla och såra Kongl.
Maj :ts dyra och helgade person”, hvarjämte han anbefaller prästerska-
pet att varsamt ”bereda sine enfaldige Åhörares sinnen til denna för-
skräckande tidning”, och meddelar, att konungen ”är utom all lifsfara”.
I Cirkuläret n:o 246, utfärdadt dagen därpå, påbjuder han prästerska-
pet att ”brinnande i böner ocli förböner” för konungen samt ”inner-
ligen anropa om befästelsen af Konungens helsa och vår sällliet”. När
kapitlet fått underrättelse om konungens död utfärdade han 7/4 cirku-
läret n:o 250, hvari han säger bland annat: ”Följorn vår aldrig nog
saknade GUSTAF III till dess dödssäng. Der skole vi lära huru en
Christelig Furste, understödd af Nåden, med ståndaktighet förbyter
Sin verldsliga Höghet i eu förtröstansfull undergifvenhet.”
”1 alla, äfven i detta afseende, var denne store KONUNG Regenters
och sitt Slägtes Eftersyn.
Igenkännom Nåden: den var för honom icke ny, icke ovan, icke
hastigt öfvei*gående. Et på tron grundadt och länge verkande fullt
förtroende til GUD och hans nöd i detta och det Utkommande lifvet
går derföre i borgen. Hvarifrån, om ej af Nåden, leddes Tålamod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
