Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 46. Jacob Axelsson Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteke
STOCKHOLM
Ar.tT^A-r.’.
Ät K*.;.........
P^fyyyX:.»
..cLjJftjoJL
Biskopar.
biskopen i ett tal, däri han sade, att ståndet kunde lämna riksmötet
”med all den tillfridsställelse, som ett fredadt samvete kan gifva en
dygdig medborgare, då ingen af ståndets ledamöter kan förebrå sig
hafva brustit i det varmaste nit för konung och fädernesland, i öm-
het för hemmavarande medbröders rätt och bästa .
Återkommen till stiftsstaden redogjorde han inför sitt domkapitel,
för hvad som på riksdagen förefallit. Kapitlet med domprosten i spet-
sen frambar till biskopen sin tacksamhet. Inför prästerskapet afgafs
ingen redogörelse. Men genom ett bref från högsta ort fick han be-
fallning att delgifva prästerskapet ”det höga välbehag, hvarmed Kongl.
Maj :t ansett samtliga Rikets Presterskaps trohet och nit för Sig ocli
Riket i närvarande oroliga tider”. Han befalldes erinra prästerna
om att förmana sina åhörare ”till uppfyllande af de förbindelser mot
Konung och Fädernesland, hwartill hvar och en Undersåte och Med-
borgare, efter Guds lag och Cliristi lära, förpligtad finnes”, hvarpå
L. 1789 r/6 utfärdade cirkuläret n:o 221, hvilket är alltför långt for
att här kunna anföras.
Sedermera fick L. nådig befallning att anmoda prästerskapet ”på
det aldra ömaste, at hos Allmogen, genom uplysande och vänliga före-
ställningar, leda hågen til antagande af den krigstjenst, kvartil Ko-
nungen på ganska förmonliga vilkor — — — dem kallat och an-
manat”, hvilket han verkställde 1790 10/2 i cirkuläret N :o 226, kvari
slutorden lyda: ”1 lären nyttja det med den följd, som blifver et
nytt bevis på Edert bepröfvade Nit och välmening och som än ytter-
ligare gör Menigheten Tacksam emot en Konung, som Herren hafver
satt, at vakta sit Folk Israel, och at vara en Höfvidsman öfver Israel”,
Nu hade Sverige åter fred, men hvad var vunnet? Folket borde
därför upplysas om sakernas rätta sammanhang, hvilket lättast kunde
ske genom ett flygblad. Regeringen vände sig då till L., ”om han —
i Linköping skulle — kunna — låta trycka en skrift, hvars tryckning
och författare blifver dold––––––, och så utkom ”Anmärkningar vid
Ryska Fredsvilkoren I början af år 1790”. Tankegången i den lilla
skriften är att framhålla Rysslands planer på Finlands själfständigket
och afsikter att i Sverige införa anarki och förvirring, hvilket allt slagit
fel, ty ”Sverige” har en ”Konung, färdig att dö för Fäderneslandet, och
et Folk, villigt att uppoffra allt för sin Konung, sin sjelfständighet och
säkerhet”.
Oppositionen mot konungen var emellertid så stark, att äfven
biskopen i Linköping fick känning däraf. Den gamle grefve von Fersen
på Ljung ville ej hafva något med honom att göra, och då biskopen
gjorde ett besök där för att närma sig honom, lät han genom annan
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
