Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 46. Jacob Axelsson Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
126
Biskopar.
dylika. Vid visitationerna ägnade kan stor omsorg åt frågan om jord-
bruket vid prästgårdarne samt anbefallde prästerna att verka for vac-
cinationens främjande och sökte få goda barnalärare i församlingarna.
Historien om att L., när han blef biskop, ej ens hade en bibel, gar
io-en ännu i senare tiders memoarlitteratur, men är tvifvelsutan oriktig,
ty hans familjebibel finnes hos ättlingarna. Biblar voro den tiden dyr-
bara och för att nedbringa kostnaden utgaf L. nya testamentet sarskildt
1796.’ Sin storartade samling af biblar skänkte han till Stiftsbibliote-
ket. Han lät trycka flera sedelärande berättelser, utgaf vårt lands
första teologiska tidskrift, Journal för prester, och Linköpings Biblio-
teks Handlingar, hvari han redogör för de skatter, som finnas i biblio-
teket med talrika utdrag ur handskrifterna.
Synnerligen stort intresse ägnade han åt läroverken. Når an
besökte skolan, skedde det ej under några stela former. Han satte sig
själf på skolbänken hos någon, som såg pigg ut, kallade dit en och en i
sänder, hörde efter deras kunskaper och hade alltid något nytt att saga
dem. Särsldldt lade han an på att få synnerligen skickliga lärare. L.
var alltså en synnerligen duglig stiftschef.
Han förde ett gästfritt hus både i Linköping och i \ reta Kloster,
där han trifdes bäst och bodde på sin gård Brunneby. Här kände han
sig som landtpräst, umgicks förtroligt med sockenborna och predikade
ofta i kyrkan. Af sitt prästerskap var han synnerligen omtyckt. På
prästmötet 1805, då han tog afsked af dem, säger lian till sist: ’Mag
tystnar - tunga äro de suckar, som följa mig från detta rum. Samlen
dem, mine Bröder, uppburne till den EVIGE och mottagen mitt sista
Farväl! Det är ej en döende Förman, hvars bädd 1 omgifven, ej en
slocknad, vid hvars bår I fållen tårar,–––- lycklige desse, de känna ej
förlusten 1_____det är en lefvande medbroder, som nedlägger stafven,
och går att i hvar och en af Eder minnas ett ämne för sin saknad. Det
är en Vän, som då han ville dö ibland Eder, endast får minnas att han
lefvat ibland Eder — som, då hans mun och lijerta ofta vid Religionens
Fester, lielsat Eder med glädjens Välkomne! ser sig uppmanad af nöd-
vändigheten, att sluta denna med saknadens Farväl! Ja, Faren val!
mine af hjertat älskade Bröder! Mina välsignelser skola följa Er, folja
Er intill Edra grafvar, och den bön som ömmast skall livila vul mitt
lijerta, och oftast möta Himlen, skall blifva för Eder sällliet. ■ Himlens
GUD välsigne Eder! Lugn omgifve Eder! Mod åtfölje, \ ishet ledsage,
Salighet belöne Eder! Farväl! mine Bröder! till dess vi återförenas
på den dag, då troheten kallas till belöning, då den redlige tjenaren ur
grafvens livila ingår i sin Herres glädje, då ingen skilsmässa mera äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
