Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 48. Carl von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Biskopar.
Vet. Selskabet i Trondhjem, Norcl. Sällsk. i London, patriotiska sällsk.,
pro Patria m. fl. t P& sin gård Brunna 1836 2/12 och begrofs af dom-
prosten Thorsander, då prof. Rabenius krossade vapnet, enär v. Rosen-
steinska ätten då var utslocknad. Prof. A. E. Knös höll parentation
å universitetets vägnar 1838, och i Öv. Akademien tecknades hans minne
af frih. J. J. Berzelius (Sv. Akad. handl. XIX). - Hans slakt fortlet-
ver under det ursprungliga namnet Aurivillius. Se Svenska Slagtboken
1: 421 och Svenska Släktkalendern 1912 och 1913.
Gift 1793 12/, m. friherrinnan Henrietta Elisabeth Cederström. f. 1769 22/5.
t 1854 23/4, dotter af frih. Claes C., öfverste, och Margareta Elisabeth von Mevius.
Faderlös vid 6 års ålder adopterades han jämte 6 äldre syskon af
sin morfader, på det att han sub umbra nominis skulle komma fram 1
världen. Sina första steg på kunskapens väg tog han under ledning
af M Norberg och I. Nordmark, män, som sedan kommo högt på lat-
domens stig. Hans disputation vid 20 års ålder väckte uppseende och
gjorde honom till hjälten för dagen, utan att dock det myckna beröm-
met slog honom åt hufvudet. Gustaf III behagade nämligen hedra
denna disputation med sin närvaro samt smålog ett par gånger åt den
unge respondentens fyndighet, och detta tjusarkonungens tysta bifall 1
förening med det höga besöket tolkade de akademiska fäderna så, att
disputationsprofvet fick gälla som specimen för fil. mag.-graden.
En sådan framgång vid så unga år sporrade till nya tag. Han
oaf sig nu med allvar in på den klassiska litteraturens område, dar
han aflade det ena lärdomsprofvet efter det andra, och annu pa aldre
dagar bevarade han sin kärlek till de gamla klassiska författarne.
& Theologia hade emellertid flera pinnar på sin stege än philosophia.
Och v B., som icke af äregirighet utan af vishetstörst ville framåt, gaf
sig nu in på teologiens studium. 1791-92 fick han som legationspredi-
kant följa sin broder, öfverste Måns v. R., på en sjöexpedition till - a-
rocko, Italien och England.
Hemkommen uppehöll han ht 1792 domprosten Låstboms föreläs-
ningar i kyrkohistoria och exegetik, aflade teol. licentiatex. och erho
sedan ett större pastorat. Om v. R. som kyrkoherde, se Hagstrom,
Strängnäs stifts herdaminne 4: sidd. 518—521.
Såsom biskop i vårt stift skrifver han i Ambetsbrefvet 1816, N :r 3
till prästerskapet bland annat: ”Bröder! Vi tacka vår Gud genom Je-
sum Ghristum för eder alla att det Presterskap, kvaröfver formanskapet
blifvit oss anförtrodt, fortfar ifrån längre tider 1 en god umgangelse
och att de flesta ibland Eder ställa sig sjelfve för en eftersyn Ull goda
gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet, med helsosam och
ostrafflig ord. — Dock, den som står, han se till att han icke fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
