Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 49. Marcus Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar.
1B6
att återvända, hvarför den stora symfonien måste utföras af en violin,
en alt och en kontrabas. , ,
På de uppstudsiges vällust öfver det högtidliga oljud, de sålunda
framtvingat, följde ett åtal, hvilket ledde till de skyldigas bestraffning,
som för W. bestod i ett års förvisning från akademien och docenturen.
Den sålunda förunnade ledigheten använde W. till studier vid aka-
demien i Lund, efter hvilka han omedelbart började sin tjänstemanna-
bana inom stiftet, hvilken omsider skulle föra honom till den plats, han
redan såsom gosse för sig utsett.
Kunskapsrik, kraftfull, rättfram i sätt och i besittning av en klar
praktisk blick samt i allt en situationens man, förvärfvade han sig
både aktning och tillgifvenhet såväl inom som utom sitt stand.
I Ämbetsbrefvet 1824, -N :r 8, anmodar han Presterskapet att med
sine Församlingar öfverenskomma:–––- att en Bibel eller ett nytt
Testamente åt livarje nattvardsbarn kunde utdelas, — livilket utföll sa,
att 1831 blott 17 socknar funnos, där ej sådana anstalter blifvit Del-
tagna. .. .
1 Ämbetsbrefvet 1827 K :r 1 säger han: ”Varen — uppmärksamme,
Käre Bröder! på Tidens Tecken, och hafven icke blmdt förtroende till
den beprisade Gudaktigliet och den mera allmänt yttrade Eeligions-
känslan, hvarundér man någon gång jemfört närvarande tidehvarf med
det förflutna, som fordom Pliariseen med Publicanen.
I Ämbetsbref 1829, N:r 2: ”Djupt i menniskans själ ligger det
outsläckliga lycksalighetsbegäret, — det är detta, som af den Christe-
lige Läraren bör erhålla sin rätta ledning, bör anvisas sitt osvikliga
mål, för att ernå den sanna lycksaligheten både för tid och evighet. —
Gud är kärleken. Denna lyckliga andeliga erfarenhet ingriper mäktigt
uti menniskans husliga lefnad och omgifning samt stämplar och riktar
hennes medborgerliga verksamhet. Märkom och spridom derfore den
sanning från Uppenbarelsens ljus och häfdernes vittnesbörd, att en sann
Gudsfruktan är det Borgerliga Samhällets yppersta stod, och att det
enskildta lifvet hämtar från samma källa alla hjertats behof af tröst,
kraft och salighet. o
Herren, som växten gifver, förläne rik välsignelse åt Eder plan-
tering’.”
Det vill sålunda synas, som om W. varslat en ny tid vara i annal-
kande, hvilket han ock framhåller i sin kallelse till prästmötet 1831, dar
det heter: ”Ett missnöje med allt förut bestående, ett ofta orättvist
tadel mot hvarje af förfäder stiftad Inrättning och ett begär att ned-
rifva, innan ännu något annat blifvit stadgadt eller ens påtänkt att sätta
i stället, har liksom bemäktigat sig det närvarande seklet. — I en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
