Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 51. Ebbe Gustaf Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopar. 145
därjämte sin personliga fromliet ocli sin sensitiva natur sörjde lian
djupt däröfver och frambar ofta, särskildt vid prästmöten, sina be-
kymmer. Ofta hördes han varna för den upplösningens ande, som ho-
tade att tränga in äfven på det kyrkliga området, men samtidigt där-
jämte mana att tillvarataga den välsignelse, som för det individuella
lifvet ur tidens mäktiga religiösa väckelse vore att hämta. Att i öf-
rigt något uträtta för att stäfjä de urartningar, som någon gång kommo
till synes, därifrån såg han sig hindrad såväl genom lagstiftning och
lagskipning som af det allmänna åskådningssättet.
Ännu sedan han blifvit biskop, skulle B. komma att lägga ledande
hand vid ett tidningsföretag. När genom 1865 års viktiga riksdags-
beslut om ny riksdagsordning för Brings blick ett nytt tidelivarf öpp-
nade sig i vårt folks historia, innebärande en fara för det samman-
hållande bandet mellan stat och kyrka och en våda för vår kyrkas
själfständiga ställning, så begynte han utgifvamlet af ”Bihang till Lin-
köpings stiftstidningar”. I dess l:sta nummer följande år manar han
visserligen till ödmjukhet och förtröstan inför försynens skickelser,
men beklagar lifligt, att det hädanefter blefve riksdagen, i hvilken äfven
icke kristna medlemmar hafva plats, som i första hand skulle få att
vårda kyrkans angelägenheter och i kyrkans namn utöfva hennes lag-
stiftningsrätt, kyrkomötet blott förbehållet att efteråt säga sitt veto.
I den lilla anspråkslösa tidningen möttes stiftets präster under åreu
1866—1871 till utbyte af tankar och för att lyssna till sin biskops
alltid tungt vägande ord.
Det politiska lifvet tilltalade ej biskop B. Sedan han 2:ne gånger
såsom vald representant för Lunds stifts präster deltagit i riksdags-
arbetena men undanbedt sig förnyadt förtroende, blef han såsom biskop
nödsakad att som själfskrifven ledamot däri deltaga, så länge den
gamla riksdagsordningen med sin ståndsrepresentation gällde. Huru
samvetsgrannt han än deltog i de utskottsarbeten, som genom ämbets-
bröders förtroende pålades honom, uppträdde han sällan i diskussionen
inom ståndet utom så att säga ex officio, och än mera sällan som motio-
när. Stort uppseende väckte han dock med en motion vid 1857 års
riksdag om den ändring i gällande prästerlig befordringslag, att dom-
kapitlen vid förslags upprättande måtte förpliktas tillse, att försam-
lingarnas själavård bättre blefve tillgodosedd. I detta syfte föreslog
lian, att, om någon sökande genom ådagalagd skicklighet och nit an-
såges för den sökta platsen särdeles lämplig, denne då skulle på för-
slaget uppföras, äfven om han i betygsväg och tjänsteår vore sina
medsökande i någon mån underlägsen. Den konservativa domprosten
Brings om villighet att gå rättmätiga kraf tillmötes vittnande motion
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
