Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - B) Efter reformationen - 51. Ebbe Gustaf Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Biskopar.
uppoift det biet att värna det kyrkliga samfundet tor de faror, som
hotade under den med 1850-talets religiösa väckelse mtradda perioden
af subjektivism med dess ytterligt gående individualistiska anspra .
Denna rörelse med sin omisskänliga religiositet men med sina helt nya
verksamhetsformer, såsom lekmannapredikan, traktatssallskap, bone-
och missionshus, vann anslutning äfven från en del af kyrkans man så-
som kyrkoherden H. B. Hammar, ordföranden for Wanneberga ti aktat,
sällskap och utgifvare af tidskriften ”Evangelisk kyrkovän , hvars sub-
dSa .’Lning erhöll n.Kleretöd U. tidning» ”™ttare„» Mvenaom
från den i Upsala utgifna ”Teologisk Tidskrift”.
Såsom ett organ, kring livilket den kyrkliga högern kunde samlas,
framträdde nu Svensk kyrkotidning med accentuerande, att kyrkan
är ett organiskt samfund, af Herren Kristus själf stiftadt och hvars
respekterande därför är en kristlig och helig plikt, samt att for indi-
viden det kristliga lifvets hälsa är beroende af hans samband med d
kyrkliga samfundslifvet.
Från motsatta hållet åter gjordes gällande, att kyrkan ar en
samling individer, i hvilkas fria själfbestämmelserätt intet tick hin-
drande ingripa. Likaså häfdade Svensk kyrkotidning, att enligt Augs-
burgiska bekännelsens definition af kyrkan såsom ett ”de heligas sam-
fund, i hvilket evangelium rätt läres och sakramenten ratt brukas
det konstitutiva momentet i kyrkobegreppet är — da ju tron verkas a
Gud genom nådemedlen — att kyrkan är nådes-(nådemedels-) anstalten,
som o-enorn sin nådemedelsförvaltning upptager och fostrar ett sam-
fund af troende. Från motsatta sidan omkastades denna ordning me
den gifna följden, att nådemedelsförvaltningen blef ett individernas
fria privilegium. . .
Oaktadt striden fördes ganska skarpt, stundom något ifrigt be-
varades dock äfven här vänskapen och det personliga fortroen e e
stridande parterna emellan och detta icke minst beroende daraf, att
Bring var den egentlige ledaren på den kyrkligt konservativa sidan.
Till följd af sin naturell ledde han striden så, att efter hans utnäm-
ning till biskop anföraren för det motsatta lägret skref till honom.
«Det kändes svårt att mista dig; aldrig hade jag trott, att du var mig
så kär________. Vi tänka olika i många ting, men jag ar viss uppä,
att vi båda ha’ samma mål för ögat.”
Ännu sedermera skulle Bring komma i beröring med samma sub-
jektivistiska rörelse, nämligen såsom biskop i ett stift, som mer an
många andra, synnerligast under senare hälften af ^’O-talet, fick er-
fara däraf framkallade slitningar. Med sin teoretiska åskådning, si
kärlek till bestående kyrklig ordning, sitt lefvande samfundssmne oc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
