Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domkapitlets öfriga ledamöter. 163
uppgift att utföra. När så härtill kom, att ärkebiskop Laurentius Petri
i sin förklaring öfver Västerås recess skrifver, att kanikämbetet var
mindre af nöden än biskopsämbetet, och att messan m. m. ”är mera af
menniskiors funder än af Gudzh ord upkommet”, så fann konungen ti-
den inne att på 1530-talet ytterligare förminska kanikernas antal.
Ett andrum i upplösningen kom med det tyska inflytandet hos ko-
nungen, då han ensam ville tillvälla sig hela kyrkostyrelsen. Biskops-
rnakten skulle underordnas ”ordinatorn och superintendenten” Georg
Normans inspektion. Namnet biskopar utbyttes mot ”ordinarier”, och
omkr. 1540 utkommo de trol. af N. författade Articuli ordinantise, enl.
hvilka domkapitlets medlemmar skulle blifva: två seniorer, kyrkoherde
med kapellan, teologie lektor, domkyrkosyssloman, fattigföreståndare
och klockare, men den författningen kom nog aldrig att tillämpas, åt-
minstone ej i Linköpings stift. Däremot finna vi från denna tid ”skol-
mästaren’’, som äfven synes-hafva varit teol. lektor, såsom ledamot af
domkapitlet.
Från midten af 1540-talet fortsatte emellertid konungen med in-
dragningen af prebendena. Kanikerna ”utlöstes” från sina lägenheter
och upphörde att ”residera”. Men någon föreskrift om domkapilets
upphörande eller ombildning utfärdades ej.
Erik XIV lät på riksdagen i Arboga 1561 beslutas, att alla kyrkor,
kloster och prebendegods skulle läggas till kronan, och s. å. utarbetade
ärkebiskop L. Petri ett förslag till kyrkolag, hvari ej med ett ord nam-
nes något om domkapitel, hvilket förslag dock ej blef lag.
Enligt kyrkoordningen af 1571 skulle vid hvar och en af rikets sju
domkyrkor sitta: biskopen, biskopens official eller prost, kyrkoherden,
skolmästaren, lector theologice, poenitentiarien och sysslomannen, ”tlien
ock må wara Sacristan”.
Johan III hade aldrig dolt sitt missnöje med nämnda kyrkoord-
ning. Upphäfva den vågade han ej, men han kompletterade den med
”Nova ordinantia” 1575, enligt hvilken kapitlet skulle bestå af följande
prästmän: biskop, domprost, decanus (som skall hafva uppseende med
alla skolor i stiftet och examinera ordinandos samt vara Notarius Ec-
clesice, som skall anteckna hvad som i kapitlet eller eljes kan vara
handladt, och hvarom biskopen och kapitlet kan blifva åtfrågadt”),
archidiaconus (”som må vara lector theologise och poenitentiarius publi-
cus”), pastor, skolmästare och oeconomus. Och härigenom fick svenska
kyrkan åter ett domkapitel.
Enligt Carl IX :s förordning af 1604 22/3 skulle domkapitlet bestå
af: biskop, kyrkoherde, skolmästare eller rektor, lector theologice, kon-
rektor och syssloman, alltså halfva antalet lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
