Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 173
förlig redogörelse för litteratur i ämnet i ”Historiska studier, tilleg-
nade Harald Hjärne”, Upsala 1908). Gadh tillhör närmast vår poli-
tiska historia. En förtjänstfull skildring af honom finnes i Scliucks
litteraturhistoria, de båda första upplagorna, samt i G. Carlssons för-
träffliga arbete, Hemming Gadh, en statsman och prelat från Sture-
tiden, Upsala 1915.
21. Hans Brask, -1505. Se biskopar sid. 36.
22. Gustaf Trolle, f. 1488. Föräldrar: Erik T., riksråd, och
Ingeborg Tott. Student i Köln 1511, där han studerade grekiska ännu
1512. Han blef ock magister utrikes och canonicus här 1512 samt dom-
prost s. å. 12/i2> hvilket val stadfästes af påfven 151312/4; archi-
diaconus i Upsala 1514 och ärkebiskop s. å. 3/io samt fick tillåtelse att
bibehålla det kanonikat med prebende, som han innehade i Linköping
1515 25/s- Kär han blef ärkebiskop, vistades han i Kom. Hemkom-
men s. å. började han genast att stämpla mot Sten Sture, som reste till
Upsala 1516 för att få ärkebiskopen på sin sida. Men ärkebiskopen,
som tvifvelsutan själf ville blifva riksföreståndare, lät honom förstå,
att han ej stod under hans utan påfvens ”lydno” och fortsatte med
sina stämplingar, hvarför han, som ”fört afvog sköld mot sin herre och
höfvitsman, Sveriges rikes föreståndare” och ”dragit utländsk här in
på sitt fosterland” afsattes 1517 23/n, då man äfven beslöt, att hans
slott, Stäket, skulle ”platt i grund nederbrytas och tillintetgöras”, hvil-
ket snart därpå skedde, då ärkebiskopen togs till fånga och insattes
i Västerås kloster, där han var någon tid, hvarefter han fick flytta till
sitt gods Ekholmen, där han rufvade på hämnd i sitt förbittrade sinne
samt utverkade, att Sten Sture bannlystes och dömdes att betala i böter
100,000 dukater. Efter unge herr Stens död återtog T. sitt ärkebiskops-
ämbete, ställde sig på den danske konungens sida och fick tillfälle att
utöfva sin hämnd genom Stockholms blodbad 1520 8/ii- Men Tyran-
nens välde blef ej långvarigt i Sverige, och T. måste då rymma till Dan-
mark. Efter konungens afsättning där lyckades han ställa sig in hos
hans efterträdare, Fredrik I, hvilken han krönte, och han uppgifves
af honom hafva blifvit utnämnd till biskop i Odense 1534. Han deltog
i fältslaget vid Oxeberg på Fven, där han sårades och tillfångatogs
153511/7, hvarefter han sattes i fängelse på Schleswigs slott, där han
afled s. å. n/9. Denne landsförrädiske man intar ett sorgligt ryktbart
rum i vår politiska historia.
23. Jöns Månsson, 1514. Se biskopar, sid. 42.
Anm. Enligt Gustaf Wasas registratur skulle ”Mester Eric” varit
domprost här 1527 9/10, men det är troligen skriffel i den handlingen.
Se om honom nedan, sid. 231.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
