Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar.
latskrämaren Gianangelo Arcimboldi, som då vistades i Sverige, be-
kräftade detta s. å. 18/3, kvarför G. — som han trodde, öfvergifven i
Sverige — gick öfver på danske konungens sida. Man beskyllde näml.
G. för, att han svekfullt öfverlämnat sig som gisslan i den danske ko-
nungens händer, och att han sedan stämplat mot herr Sten, till hvilket
herr Sten satte tro. När konung Christian kom till Sverige 1520, hade
han G. med sig på sin ilotta, och når G. kom till Stockholm, så var det
han, som genom sitt inflytande och sin vältalighet bidrog till, att Stock-
holm öppnade sina portar för danskarna. Därpå sändes han af ko-
nung Christian II till Finland, där han inom kort intog slotten och
insatte en ny styrelse i konungens namn. Men då Christian förstod,
att den fosterlandsälskande G. ej skulle kunna gilla Stockholms blod-
bad, så måste han låta afrätta honom. Det skedde utanför Raseborgs
slott 1520 16/i2-
Så slutade denne märklige man sina dagar. Orädd, vältalig, smi-
dig, fyndig, outtröttlig och utrustad med en ovanlig förmåga att läsa
i människornas hjärtan, var han en ytterst skicklig diplomat, en folk-
ledare som få samt en synnerligen framstående statsman och krigare.
Präst var han icke mera än till namnet, och biskopsstolen var för ho-
nom endast en maktfråga i striden mot Danmark. Han hade lefvat vid
Borgiernas hof och i hela sitt lif användt list och våld, hvadan han
snart skulle hafva glömt sin kyrkliga värdighet. Han var i stället en
krigets man. Genom sina utländska studier hade han förvärfvat sig
stor bildning. Tyvärr finnes intet kvar af de samlingar till Sveriges
och Danmarks äldre historia eller af de tal, som Johannes Magnus om-
talar, hvaremot några bref af honom finnas i behåll, hvilka vittna om
hans skarpa blick, eldiga sinne och friska, oförfärade mod.
Under hans namn har Johannes Magnus i sin historia intagit ett
längre tal mot danskarna, om hvars äkthet en långvarig vetenskaplig
skriftväxling ägt rum. Talet skulle hafva hållits i rådet 1510 som var-
ning mot att ingå fred med danskarna. Inga ord sparas där att ned-
sätta danskarna. Han använder såväl åtlöjets, hatets och fruktans
som fosterlandskärlekens vapen för att blåsa under svenskarnas hat
mot danskarna. Nu har man emellertid bevisat, att flera delar däraf
äro hämtade från Saxos krönika och att flera vid talets utarbetande
använda källor äro från tiden efter Gadhs död, hvadan det vill synas,
som om Johannes Magnus själf i G:s namn skrifvit detsamma. Under
sina sista år lät Gustaf Vasa öfversätta talet, som synnerligen bidragit
till att i Sverige vidmakthålla nationalhatet mot danskarna. Det fin-
nes i Scriptores rerum suecicarum medii <evi, III. Se vidare V. Söder-
Det Hemming Gaclh tillskrifna talet mot danskarna” (med ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
