Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 197
Busta super cineresque hominum moriture vagaris,
Et vaga transiliet mox quoque turba tuos!
O! bene habes stadium Coelo si elaudis amico
Temporis, ac Tumuli nox dabit ipsa diem.
Hau hade ock författat synnerligen stämningsfulla inskrifter, som
enligt hans önskan fastades på hans likkista, af hvilka må anföras
den, som stod att läsa ”In superiore parte ad caput”:
Mors mihi munus erat: reqnies haec eerta laborum.
Gift 1762 3Vi2 med Anna Dorothea Filenius, f. 1745 20/2> f 1797 23/3. biskops-
dotter från Linköping. — Barn: Anna Elisabeth, gift 1) m. J. Wagner, kommin. i
V. Husby; 2) med A. Vanell, e. o. prästman. Erik Peter, docent i Lund, vitter-
lekare. TJlrica Wilhelmina, f. 1766 29/10. t 17S4 22/9. Maria Sophia, gift 1) med
Ragvald Nicolai, lektor i Linköping; 2) 1799 i5/9 m. Jacob Nystrand, landtmätare.
Adolf Fredrik, f. 1769 io/6 löjtnant i holländsk tjänst, t på ett örlogsskepp vid Suri-
nam 1797. Brita Kajsa, f. 1771 22/10, t 1772 io/i- Brita Dorothea, f. 1782 «/9, f
1785 V12.
Tidigt faderlös uppfostrades han först af modren, som gaf sina
barn ”hvad hon kunde taga af sig sjelf, begrepp och känsla af en sann
gudaktighet, den hon genom eget efterdöme gjorde älskade och vigtige
för deras späda sinnen. Men hennes vilkor medgofvo icke, at göra et
granniaga val bland dem, åt hvilken hon kunde anförtro Sonens up-
fostran i studier”. På sitt 7 :de år sattes han i Norrköping i en ”Läse-
Schola”, som förestods af en afskedad löjtnant Falk, hvilken så våld-
samt handterade denne till hälsa och kroppsbeskaffenhet svage lär-
junge, att han under hela sitt lif fick behålla märken däraf. Ifrån ho-
nom kom han till en annan läsemästare, mindre hård, men mera okun-
nig och dessutom liderlig, som ofta rusig tog pilten med sig på gatorna
och en gång höll på att dränka honom, då han en kall natt tumlade
öfver honom på gamla bron, där båda blefvo liggande och insomnade.
I sådant skick hittades den unge Samuel på morgonen på bron vid
foten af en stolpe, som hindrat honom att falla i strömmen, af en hans
faders vän, som tog honom till sig och vardade honom under den förkyl-
ning, han då ådrog sig. Med rätta kallade han denne sin lärare: ”Non
Informator, sed deformator & corruptor pueritia? mete.
Sedan modren ingått nytt äktenskap, och stjuffadren blifvit lektor
i Linköping, kommo bättre tider för vår unge Samuel, där han hade
företrädaren till lärare. Eldad af honom och en äldre kamrat, den
snillrike Joseph Israelsson, tändes hos Älf den gnista, som sedan hos
honom under hela hans lif lyste med ett så klart och varaktigt sken.
Han började näml. redan då, ehuru blott 10 år gammal, röja, huru
läsningen af Bomas berömde författare väckte hans späda men lifliga
känslor. Ovidius’ harmoniska kväden började redan då tjusa hans öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
