Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar.
198
Det dröjde icke lieller länge, förrän lian själf tog till pennan ock skref
de mest formfulländade hexametrar. Egendomligt nog blef han af
stjuifadren, som själf var en skicklig latinare, strängt tillrättavisad
och förmanad, ”at ej så mycket förälska sig i desse profane yrken”,
hvilka han kallade ”onödiga och skadliga gräl i hedniske Auctorer”.
Och han måste till och med en gång lofva fadren att aldrig mera skrifva
latinsk vers, då han sade på sin mästares språk: ”Parce pater puero,
posthsec”–––––- . men det löftet kunde han icke hålla. Han blef trots
stjuttädrens förbud härutinnan Sveriges skickligaste latinare på den ti-
den. — Benzelius var då stiftets biskop. Under sina täta besök på
gymnasium hade Älf tilldragit sig hans uppmärksamhet genom den
färdighet, hvarmed han besvarade hans frågor. Han kallade honom
till sig, talade med honom, gaf honom smak för, ja undervisade honom
framdeles i historia, det ämne, i hvilket stjuifadren var lektor.
Hans släktinge Andr. Rydelius var då biskop i Lund. Underrät-
tad om den unge gymnasistens fallenhet för studier beslöt han sig för
att taga sin gudson till sig och sörja för hans framtid, hvilket gick
om intet på grund af biskopens hastiga död. Så fick då den unge Älf
genom eget arbete skapa sin framtid. När han kom till Upsala, hade
han blott 30 plåtar på fickan, hvilka han samlat som gymnasist af sock-
negångsmedlen. Med denna lilla summa och hans lilla arf, som ut-
gjorde 50 riksdaler, uppehöll han sig i lärdomsstaden i 3 år. Ofta ftek
han dagligen nöja sig med litet bröd, och vatten ur Slottskällan. Då
han behöfde litet mera stärkande mat, gick han till en from gumma i
Rickomberga, som för 6 rundstycken undfägnade honom med mjölk och
ett ägg. Under de 3 åren hade han studerat vitterhet, gamla språk
och historia samt flitigt besökt biblioteket. På grund af sin fattigdom
måste han nu lämna Upsala och ”genom andras handledande skaffa
sig nya utvägar”. Men ”landsflykten”, såsom han kallade den, blef
icke lång. Inom ett år var Ä. tillbaka i Upsala igen såsom informator
hos professor Ekerman. 1 hans hus blef han snart bekant med alla
professorerna, hvilka synnerligen fäste sig vid den förhoppningsfulle
studenten, som snart blef en kär gäst hos dem, hvilket var ytterst säll-
synt på den tiden. Nu kunde A. börja studera. Till vitterheten lag
hans håg.’ och den hämtade lian ur hennes äkta källor, ur de grekiske
och romerske författarne, hvilkas skönheter han så mycket lättare
kunde smälta, som han behärskade deras språk. Sorgfälligt studerade
han människan och naturen för att ur dem samla värdiga ämnen för
sin förkofran. Han studerade ock historien och det så, att han där
förvärfvade sig så stora kunskaper, att de ensamt kunnat gifva honom
ett rum bland de lärde. Det var under den tiden, som han började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
