Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 205
i Linköping student i Ups. lit. 1700; prv. i Stockholm 1766 12/5; fil.
mag. primus i Upsala 1773 ”/a 5 teol. kand. 1774 29/s; tjänstgörande#
extra ord. hofpredikant hos hennes majestät änkedrottningen s. å. I/3;
kyrkoherde i Vingåker af Strängnäs stift 1777 16/i0, tilltr. 1779; kon-
traktsprost i Oppunda västra kontrakt 1781V5; domprost i Linköping
180112/2, tilltr. s. å. — Teol. dokt. 1779 6/6; höll tal i Slottskapellet
på Svenska akademiens högtidsdag 1792; preses på prästmötet 1805;
RCXIII :sO 1812; riksdagsman s. å.; uppförd på biskopsförslag 1819;
stiftets senior 1821 15/io- t tS23 19/g och jordfästes i domkyrkan -6/q,
då tal hölls från predikstolen af Chr. Stenhammar. En minnesvård
på gamla kyrkogården utvisar ännu hans lägerstad.
Gift 1) 1779 11/4 me<l Margareta von Hauswolff, adl. ätten 18S0, f. 1747 16/12,
t i barnsäng tillika med en nyfödd son ocli en dotter 11 SO -1 /■_>. dotter af Justus
Christoffer v. H., kyrkoli. i Klara förs. i Stockholm, och Dorothea Charlotta Boij.
2) 1781 30/n med Eva Elisabeth Martin, om hvars släkt se Sv. ättartal o: 340, f.
1760 25/3, t 183219/3, dotter af Petter Anton M., kyrkoli. i östra Ryd af Upsala stift,
och Eva Magdalena Qvist. Barn: Christian Anton, f. 1783 2/2. major, t på Tornby
1841 8/1• Eva Carolina, gift m. C. Wimermark, kyrkoh. i Askeby. Elisabeth Maria,
t. 1786 29/1; f 1812 29/j. Christina Charlotta, f. 17S7 20/10, f 1S6619/10. Johan Peter,
f. 1706, t före 18011/5.
Anka med 6 små barn, af hvilka Jonas blott var på tredje året,
flyttade fru Brita till Norrköping för att försörja sig med handarbete.
Tidigt röjde Jonas läslust, men medel till att låta honom studera för-
mådde ej modren anskaffa, huru flitiga hennes fingrar än voro, hvarför
hon beslöt att Jonas, som var ”flink att räkna och skrifva”, skulle sät-
tas i handel. Men det visade sig snart, att han var svag och klen samt
saknade fallenhet för det yrket, hvarföre modren följde sin vetgirige,
nioårige son till Linköping, hvarvid hon sade: ”Det blir väl alltid nå-
gon råd; har Gud givit anlagen, sörjer han väl för deras utveckling.”
Nu började ett sträfsamt lif för Jonas. Men genom att undervisa
andra under terminerna och under sommarferierna med djäknepåsen på
ryggen och sångens glada makt på sina läppar tigga sina allmosoi
lyckades det honom att komma till lärdomsstaden vid Fyris med en
samlad liten slant på fickan. Den räckte dock ej så länge, och han
skulle snart gått under, om ej en ”vänlig gammal änkas ädelmod, som
höll spisning åt studerande”, låtit honom en liten tid få sig litet mat
utan någon betalning. Att låna förstod man sig ej på den tiden, och
dessutom hade en student då ej heller någon kredit. O111 denna och
följande tid af sitt lif skrifver han själf så: ”Länge sökande att som
Informator blifva antagen, men förgäfves, begynte jag, närmast för-
tviflad öfver framtidens mörka utsigter, fatta det beslut att nedkasta
mig i Krigsståndet, då en af Försynen skickad Skyddsengel oförmodadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
