Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Domprostar.
domkyrkans liögkor anskaffade han de grupper, i hvillca åskådaren
beundrar mästerstycket af en bland våra störste konstnärer.
Han var en kyrkans man. Klart uppfattade han tanken om ett
Guds rike i himmelen och på jorden, och om kyrkan såsom dess Tieliga
bildningsanstalt. Denna tanke utgjorde grundtonen i hans själ. Allt
hvad han talade vittnade därom. Därom vittna de enda föredragen
af honom, som blifvit offentligjorda, minnestalet öfver ärkebiskop Lind-
blom 1820 och hans afhandling vid prästmötet 1831. Såsom andelig
talare var han mycket framstående. Länge kommo prästerna ihåg de
ord, som han i afskedets stund yttrade till stiftets biskop vid präst-
mötet 1843, och Linköpingsborna erinrade sig i många år de ord, som
af honom yttrades 1833, när han invigde en del af stadens utvidgade
kyrkogård och då stod på den plats, där hans stoft nu livilar.
Kär biskop Hedrén tillträdt sitt ämbete, blef L. från första stunden
hans trofaste vän och hans pålitligaste stöd samt bemötte honom alltid
med grannlagenhet och öppenhet.
Gärna berättade han om, hvad han sett på sina vidsträckta resor,
men skrifva något därom gjorde han ej, ty han ville ej skrifva något
om sig själf. — Under de sista åren var han sysselsatt med att efter-
forska våra epistlars och gamla texters med därtill hörande böners
uppkomst och ålder, hvarvid han kom till den slutsatsen, att de här-
stammade från äldsta tider, men sina anteckningar därom öfverläm-
nade han åt lågorna.
L. älskade den gamla tiden såsom roten till det goda, som sam-
tiden äger. Han var alltså ej någon vän af den nya tidens frihetsidéer
utan höll strängt på det bestående, hvarför han såsom ytterst konser-
vativ på grund af verklig öfvertygelse öppet arbetade emot alla sin
tids reformer.
Minnestecknaren sammanfattar sitt omdöme om honom i följande
ord: ”1 hela hans väsende, i hans både inre och yttre människa låg
någonting så tilldragande, att man i honom, med eller mot sin vilja,
måste beundra mannen med den lärda tungan, den goda viljan och det
ädla hjertat.”
Fr. tr. utg.: De Trigonometria et Sectionibus conicis. P. I, Ups. 1804. Joel,
Latine versus et Notis philologicis illustratus, P. II, ibclm 1806. De antiquo Poes-
eos Arab. Genio, ibdm 1807.
51. LarsLaurenius, f. i Kärna 1792 12/4. Fadren prost i Ö.
Stenby. Efter studier i Linköping stud. i Upsala 1810 e/3; fil. magister
1815 15/6; teol. kand. 1819 ; docent i teologiska prenotioner och i
kyrkohistoria vid Upsala universitet 1822 i/2; prv. i Upsala s. å. 23/c>;
andre teol. lektor i Linköping 1824 13/3, tilltr. genast: past.-ex. 1825;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
