Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostar. 213
tillika kyrkoherde i Slaka s. å. 17/6, tilltr. 1S26; kyrkoherde i Landeryd
183516/s, tilltr. 1S3G; domprost 1816 3/s, tilltr. 1848. — Teol. dokt.
1844 ; LNO 1850. — Kanslist i prästeståndet riksdagarna 1817—18
och 1823 samt riksdagsman 1834. 1840, 1844 och 1847. — Predikade
vid Jubelfesten i Linköping 1830 och innehade första rummet på för-
slag till biskop i Linköping 1861. f 1866 3/4 och begrofs med likpre-
dikan af stiftets biskop i domkyrkan på sin födelsedag. En liggande
sten på gamla kyrkogården utvisar hans hvilostad. M. Westergren,
kyrkoh. i Konungssund, höll minnestal öfver honom vid prästmötet 1868.
Gift 1828 9/g med Eva Wilhelmina Fredrika Bergenstråhle, adl. ätten 1696,
f. 1809so/12, t 1867 s/6> dotter af Nils Fredrik B., löjtnant, och Elisabeth Marga-
retha. Tisell. — Barn: Per Fredrik Hugo, f. 1830 6/10. stud. i Ups. 1849, v. häradsh.,
brottmålsnotarie i Stockholm, sedan godsägare på Blommedahl i V. Ny, t 1899 26/i-
Lars Wilhelm Rudolf, t. 1832 26/6; stud. i Ups. 1S50, t 1852 24/.. Sophia Marga-
reta Charlotta, gift med Carl Magnus Fallenrus, lektor här, sedan pastor primarius
i Stockholm. Carl Samuel Tiodolf, f. 1836 n/2, stud. i Ups. 1S53, t 1854 Wio-
Johan Martin Philip, f. 1837 Ve> stud. i Ups. 1857, underlöjtn. vid Värmlands fält-
jägare, t i Rom 1887 4/g.
När L. föddes, var fadren komminister och v. pastor i Kärna samt
hade till kyrkoherde bfskop Lindblom, som döpte L. och var hans gud-
fader. När Laurenius sedan kom till Upsala, så var gudfadern ärke-
biskop och antog sin gudson till sin handsekreterare, upplät åt honom
fri bostad i ärkebiskopsgården och en plats vid sitt bord. J’å sin gud-
faders förord antogs han kort därpå till sekreterare i Bibelkommissio-
nen med åliggande bland annat att meddela den ständigt sängliggande
professor Ödmann hvad som förekommit på dess sammanträden — ett
uppdrag, som stundom hade sina stora svårigheter, emedan Ö. och bi-
skop Tingstadius sällan hade samma åsikter. Det är allmänt känclt,
att ärkebiskopen för att medla dem emellan ofta afgjorde deras tviste-
frågor så: ”Låt Ö. få rätt den här gången, så skall T. få det den nästa.”
I ekonomiskt hänseende var för L. sekreterarebefattningen .synnerligen
fördelaktig, ty under det att mången annan vid universitetet måste
sätta sig i skuld, så gjorde han sig där icke obetydliga besparingar,
hvilka ytterligare ökades, då ärkebiskopen tog sin skyddsling med sig
till riksdagen och gjorde honom till kanslist i prästeståndet, hvarigenom
Laurenius tidigt fick sätta sig in i riksdagsmaskineriet, hvilket kom
honom väl till pass, då han framdeles blef riksdagsman.
När fadren aflidit, måste L. för att ordna sterbhusets angelägen-
heter lämna Upsala och afbryta sina påbörjade studier för teol. lic.-ex.
Vistelsen i föräldrahemmet blef längre, än han tänkt sig, hvadan L.
stannade kvar i stiftet, och snart finna vi honom som lektor i Linköping,
där han förstod att väcka nytt lif åt sitt läroämne, teologien. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
