Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 1. Domprostar och kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprostur. 221
f. 1859 25/»! gift 1882 3i/10 med Oskar Leonard Segerdalil, stadsläkare i Linköping.
Ivar Johan Jacob, f. 1860 l/m t 1880 i«/7. Knut Sextus Ludvig, f. 1862 2i/4, stud.
i Ups. 1882 ocli i Lund 1887, fil. lic., förste bibliotekarie vid Kgl. biblioteket i Stock-
holm. l-Ielga Fredrika, f. 186319/9, stud. i Lund 1883, fil. kand., t 1913 io/6, gift
1898 is/e med Oskar Henrik Carlgren, professor i Lund. Anna Wilhelmina, f. 1867
13/S, stud. i Lund 1910, fil. mag., adjunkt vid Kalmar seminarium. Per Henrik
Hjalmar, f. 1868 s/12, sjöman, guldgräfvare i Ivlondyke, N. Amerika. Elin Karo-
lina, f. 1870 ii/8, sjuksköterska vid Sofiahemmet. Gunhild Lovisa Laurentia, 1.
1872 5/s, stud. i Lund 1912, fil. kand., f. d. adjunkt vid Landskrona seminarium,
gift 1914 24/e med sin svåger, nyssnämnde Carlgren. Ulla Elisabeth, f. 1873 0/1,
författarinna. — Om släkten Linder se Svenska Släktkalendern 1914.
När L. skrefs in i Linköpings skola, så ville hans fader kafva honom
intagen i apologistklassen, emedan han blott skulle lära sig att skrifva
och räkna samt sedan lämna skolan, men då skolans rektor såg, att den
liflige gossen hade synnerligen goda anlag för studier, föreslog han att
”på försök” taga in honom i lärdomsskolan. ”Vore han för studierna
olämplig, kunde han i sinom tid öfverflyttas till apologistskolan.” Så
kom L. in i lärdomsskolan, där han sedan fick fortsätta. Om ett par
år började han att meddela undervisning åt andra, hvarmed han fort-
satte under hela sin skoltid.
Det ämne, som redan då intresserade L., var klassiska språk. Re-
dan medan han var i trivialskolan, började han under ferierna att
skrifva bref på latin till sina kamrater. Ett af dessa bref hade hän-
delsevis hamnat hos den skicklige latinaren, dåv. lektorn A. Hedner,
och en vacker dag skickade han bud efter L. och bad att få tala med
honom. L., som fruktade, att han ”gjort något ondt”, vågade ej komma
utan höll sig undan i det längsta, tills han efter flera förnyade kallelser
ej längre dristade göra det. Med darrande hand öppnade han dörren
till lektorns rum, men väl inkommen dit fick han erfara, att den kal-
lande lärarens afsikter voro de välvilligaste och vänligaste. Erån detta
ögonblick tog lektor H. en särskild vård om honom och handledde honom
i flera år i hans klassiska studier. Icke så långt därefter började L.
att skrifva vers på latin, hvarför han för latinsk verskonst redan som
gymnasist fick det Tranérska stipendiet, hvilket han ock innehade under
sina första studieår i Upsala. På klingande latin författade han där
sina afhandlingar. För sin gradualafhandling flck han filosofiska fakul-
tetens premium och beundrades för sina Oarmina latina, som trycktes
1855. Redan innan dess var han känd som latinsk skald genom de ver-
ser, han författade vid kronprins Carls förmälning 1850 och vid ärke-
biskop af Wingårds (löd 1851. Vi finna honom också senare vid många
tillfällen stränga sin lyra på samma språk såsom vid prof. Atterboms
död 1855, vid Lunds universitets jubelfest 1868, till biskop Fahlcrantz’
minne 1871, vid sin lärare Hedners död 1873 och vid prästmötet 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
