Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 Lektorer.
af finska kriget 1743 styrker mig i min tanke. Vi hacle förlorat hela
Finland med Åland, som fått tillbud att bli en fri Republik och redan
hyllat Ryska Kejsarinnan. Allt syntes förtvifladt; men väckt fråga
om thronföljare––––– satte nationen i bekymmer, ökade villervallan
och slutligen delade den emellan Danska Kronprinsen och Pfaltz-Gref-
ven af Zweibrucken — ingen tänkte på Biskopen af Lubeck, Hertig
Adolf Fredrik; men just på lians val grundade sig Åboensiska freden
1743. Han blef vald; med fredens oliv återgaf han oss den förnämsta
delen af det inkräktade Finland och Åland och vi åter sattes i styrka
att fortsätta och förbättra vår politiska varelse. Det är ovisst, hvilken
af våra mäktiga fiender kan och vill utverka oss samma nu högst nöd-
vändiga och önskade fördelar, men det är klokhetens troligare förmo-
dan, att nu som fordom lyckas i detta behof af nya lifskrafter, genom
uppskof af tronföljdens bestämmande, än tvertom.”
Ännu varmare yttrade han i Okt. s. å.: ”Eldad och ledd af min
medborgerliga känsla, önskar jag . att mina medborgare, med okänsla
af all egennytta och med en ädel glömska af allt sådant, som kunde
väcka misstanka att genom egna besparingar, för gemensamma upp-
offringar, behagade närmare påtänka Rikets sammanhållning i sin
fordna skepelse. —:––– Det är en medborgerlig, en Svenskmanna ädel-
het att på medborgerlighetens offerfordrande altare frambära frivilliga
gåfvor. Jag föreslår alltså, att hvar och en, som har mer än en silf-
verkappe, lemnar af dem en. Jag har mer än en — och skulle dessa
hjertats lågor för Kung och Svenska fosterbygden förenas till En; så
om jag icke är bland de förste som utom mina ordentligen mig ålaggda
skatter frambär detta offer, förklarar jag mig nu offentligen ovärdig
att vara Svensk, ovärdig att vara prest, ovärdig att vara riksdagsman
ohh ovärdig den äran att vara medlem af detta Höglofliga Statsutskott.”
I det korta liktalet säger ärkebiskop L. om honom bland annat:
”Sent skall man glömma en H., som med de lyckligaste Natursgåfvor,
odlade af smaken, och riktade med mer än vanliga förråd af kunskaper,
lika utmärkta inom Lärdomskretsen, som användbara i det allmänna
lefvernet, redan som yngling framstod bland jemnårige, såsom mogen
man verkade och gagnade vidt omkring,–––––
Man skall minnas denna Man af sant snille, —- med en lätt fatt-
ningsgåfva, en rik bildningsförmåga,––––– han var ej alltid fri för
misstag, icke en gång för fördomar i särskildta fall. Den afpassade
pröfningen. den strängt och långsamt öfvervägande rättheten, stodo ej
alltid tillsamman med hans eldiga lynne.
En sådan själs-daning, förenad med mycken sinnesstyrka, om den
någon gång kunde verka — fel, fel, som ådrogo honom–––––- ovän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
