Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorer.
311
Vi träda in i domkapitlet 1798 V12. H. var då frånvarande, hvar-
till lian hade sina goda skäl, ty biskop L. omtalade då, att han allt-
sedan sitt tillträde af biskopsämbetet både offentligen oc-h enskildt
uppmanat H. att såväl bringa i ordning som komplettera konsistorii
protokoller som redovisa för de kassor, som han haft om händer, hvil-
ket ej skett, ehuru 6J år förflutit, sedau han afgått som konsistorie-
notarie. ”Jag”, fortsatte biskopen, ”tror mig hafva gifvit åt enskildta
vänskapen allt hvad jag kunnat ooh visserligen mer än jag bordt, eller
med mitt embetes kraf förenligt är. Länge, alltför länge har mitt
hjerta stridt emot den obehagliga nödvändigheten att vidtaga laga ut-
vägar med en man af Lector Harlingsons förtjenst och med hvilken
jag för öfrigt har de behagligaste förbindelser”, hvarefter han uppma-
nade domkapitlets medlemmar att antingen frisäga honom från allt
ansvar och ikläda sig detsamma eller ock förelägga lektor H. ”bestämd
tid, inom hvilken han vid vite för livarje dag bör hafva alla förberörde
angelägenheter utredde och färdige”. Om detta icke skedde, förklarade
biskopen, att han genast hos ”Justitnecancellersembetet” skulle an-
mäla förhållandet, hvarefter domkapitlet s. d. utsatte en bestämd dag,
då H. skulle hafva allt i ordning. Men det oaktadt hade H. ej redo-
visat fullständigt 1806, då biskop L. lämnade Linköping.
Såsom framgår af Holmströms arbete Linköpings domkapitels ar-
kiv, sid. 55, äro protokollen från H:s tid i ett ytterst bedröfligt skick.
På grund häraf skulle man ju kunna tro, att biskopen ej vidare
skulle vilja befordra H. Men då domprosten Älf dog, styrde L. så till,
att H. fick första förslagsrummet. Vid valet 1S01 4/i Ack nog H. 117
röster, och motkandidaten Dubb blott 11, men oaktadt biskopens för-
ord blef H. ändå icke nämnd, hvilket berodde på H:s politiska åsikter.
Vär biskop L. sedermera skaffade honom professors titel, och efter
Oustaf IV Adolfs regering föreslog honom till teol. dokt. och därtill
äfven promoverade honom, så visade L., hvilken ädel personlighet han
var, ty han kunde ju haft skäl till ett helt annat förfarande.
Såsom lektor var H. synnerligen framstående och en på sin tid
ganska bemärkt skriftställare. Synnerligen kvicka äro hans bröllops-
kväden. — Utan tvifvel var det han, som mest bidrog till den väckelse
i estetiskt hänseende, som gjorde, att nya skolans kärntrupp bestod af
forna lärjungar från Linköpings gymnasium.
Om tronföljden yttrade han bland annat på riksdagen 1809 18/7:
”Ett folks sjelfständighet består i styrkan att efter eget behag och
vilja dana, tillskapa, förbättra och värja sitt nationella lif och bestånd.
Om nu krafterna till egen styrka skulle brista, böra de genfyllas ge-
nom förbindelser med utländska makter.––––– Historien om slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
