Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
314 Lektorer.
3/i- tilltr. s. å.; lektor i liistoria 1S29 Vt? tilltr. 1830; afi. past.-ex. 1836
23/3 oeh prv. i Slottskapellet i Stockholm s. å. 6/4; tillika kyrkoherde
i Slaka s. å. 3%, tilltr. genast. — Korresp. ledamot af Vitterhets-,
Hist- och Antikvitetsakad. 1826 och dess arbetande ledamot 1829; le-
damot af Vexelundervisningssällskapet i Stockholm 1828, af Nordiske
Oldskriftselskabet i Kobenhavii 1833 och medarbetare i Nordisk tid-
skrift for Oldkyndighet från 1834 samt parentator vid prästmötet 1S43.
— Riksdagsman 1844—45, 1847—48 och 1850—51 samt statsrevisor
1845. — LNO 1851. t ogift i Slaka 1853 25/e-
På grund af sin stora skicklighet i botanik uppfördes han redan
1815 på förslag till ”Adjunctus Borgströmianus” och året därpå till
professor. För att utgifva en ny upplaga af Liljeblads Flora reste han
genom södra delen af Sverige 1815 och hans efterlämnade våxtförteck-
ningar i Linköpings läroverks botaniska sällskap hafva varit en syn-
nerligen god ledning för lektor N. C. Kindberg, såsom denne särskildt
erkänner i förordet till Tillägg till Östgöta Flora, Link. 1868. Lektor
W. var ock en framstående fornforskare och gjorde såsom sådan en
vetenskaplig resa genom Göta land på kronprinsens bekostnad 1819—
21. — Se särskildt härom Wieselgren, Sveriges sköna litteratur, 5, 308.
— Redan i ungdomen samlade han folkvisor, såsom framgår af Schiicks
litteraturhistoriska arbeten. — Under namnet Helge tillhörde han Gö-
tiska förbundet. — Han var en riktig polyhistor, som skulle hafva kun-
nat bekläda, snart sagdt, hvilket lektorat som helst, predikade utmärkt
och var en framstående vältalare, hvarpå prof anföras här nedan.
En af hans lärjungar skildrar honom så: ”Hvad som utom allt
annat förhöjde hans värde som människa, ämbetsman och lärare var
hans orubbliga rättskänsla, hans afsky för allt våld, hans förakt för
all så kallad andlig högfärd. Lifvets erfarenhet och människokänne-
dom ansåg han vara af högre värde än några dussin glosor och gram-
matikaliska termer.”
Såsom riksdagsman var han ytterst konservativ. På sin första
riksdag framhöll han i de bjertaste färger franska revolutionens ur-
sinniga dåd och synes haft föga förtroende för prästerskapets förmåga
i sitt egentliga kall, såvida icke prästerskapet fortfarande fick vara
ett riksstånd. Han sade bland annat, att Prästeståndet ”skulle ned-
sjunka i en fullkomlig medborgerlig apathi och draga med sig i fallet
hela massan af det lägre folket, förvandladt från stilla medborgare
och flitiga arbetare till pauperismens väpnade legioner”.
Yi bevista i tanken prästmötet 1843, då lektor W. höll minnestal
öfver bankokamreraren Jacob Noren, om kvilken se J. A. Setterdahl,
Östgöta nation i Lund, sid. 332, och I. O. Scharff, till hvilken vi åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
