Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - c. Lektorer i historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorer.
315
komma under kyrkoherdar i Grebo. Båda hade afiidit barnlösa och
skänkt sm kvarlåtenskap till välgörande ändamål, hvarför man ansåg
sig böra för prästmötet teckna deras minne. Om N:s hembygd, Ulrica,
säger minnestecknaren: –––––- ”Slättlandet är sig öfveralltVka, men
det individuella i en skön och sublim bergsbygd, med sina höga klip-
por, forssande bäckar och strömmar och sina åldriga skogar fästar sig
djupt i menniskosinnet. Denna bäck, hvilken, lik ynglingabloden, häf-
tig och valdsam störtar fram mellan branta klippor, denna skog, der
vinden susande genom de höga talltopparna bär helsning från fjerran
land, denna undangömda fredliga dal, dit intet enda ljud framtränger
från den oroliga verlden, äro ynglingens första vänner, de äro hans
barndoms förtrogna, han glömmer dem aldrig. Han har af dem fått
sin egen stämpel, de hafva på visst sätt växt samman med hans vä-
sende. De lialft förklingande naturtonerna i vågornas ljud vid stran-
den, i stormens sus och fogelns melodier vakna åter i mannaålderns
ensliga stunder, ja! i sena ålderdomen lyssnar det efter sitt fordna
hem mildt längtande sinnet, i vänliga drömmar, till dessa ljud, såsom
barndoms-lekkamrater.”
Hans maka tecknas sålunda: ”Det är icke mig tillåtet att afslöja
det förhänge, som höljer den älskeliga bilden. Men den blyga violen
röjer sig genom sin ädla lukt, då den döljer sig för dina blickar.–––
Qvinnau är naturens mignon; mannen är den förstfödde, som förspillt
sin förstfödslorätt. Liksom alla föremål i en skön trakt tecknas be-
hagligare i aftonrådnadens milda ljusning, så antaga också qvinnans
dygder en högre, ofta öfverjordisk glans. Men af alla egenskaper, som
förädla henne är Gudsfruktan den förnämsta. Skön är blomman, vå-
rens och ungdomens sinnebild, då hon först öppnar sig för dagen och
ljuset, skönt är menniskans anlete, odödliga krafters vexlande spegel,
skön är stjernornas glans, der de vandra sina himmelska banor, men
jag vet en skönare syn, hjertats oskuld förädlad af Guds kärlek. En
sådan själ är såsom svanen, som flyter på vågen men aldrig dragés ned
till djupet.–––––-”
Eftersom Scharff kom att såsom e. o. bataljonspred, bevista Fin-
ska kriget, säger minnestecknaren: ”Det är sant, vi vandre hela vår
lefnad bland grafvarne. Morgonens gryning hafva vi skådat, men sin
afton har ingen sett. Kulan, som ’löftet fått på vårt lif, flyger på
osynliga vingar, men träffar säkert. Mer än en arbetare i Herrens vin-
gård har slutat sitt sköna dagsverke i Templet, har der lagt ned sin
herdestaf, men det är dock med en annan känsla man förkunnar det
höga Ordet, Ordet till lifvets gåta, Försoningens Evangelium, under
himmelens höga dome. under suckar och klagorop af sårade och döende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
