Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - d. Lektorer i grekiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektorer. 329
Gjorde en utrikes resa 1789—90. — Redan 1789 eröfrade lian Sven-
ska Akademiens ”accessit” för en Sång öfver Baltzar Horn ock året
därpå stora priset för en Sång öfver segern vid Svensksund samt åter
1794 samma pris för Skaldestycken om religionens nödvändighet för
samhällens bestånd. Dessa utmärkelser kade till följd, att kan blef
en af de aderton. Det var dock ej genom dessa skrifter, ej keller som
ledamot af Sv. Akademien, som S. vann sitt litterära anseende. Detta
erhöll kan genom sina i Extra Posten införda småstycken, som, emedan
han där ej kade det akademiska priset för ögonen, utmärka sig för naiv
glädtigket samt en ledig ock vårdad stil. — Hans dikter lästes länge
med rörelse och beundran. — En enda prosaisk uppsats af honom hafva
vi i hans Inträdestal i Sv. Akademien, däri kan skildrar sin företrä-
dare, Kellgren. Detta tal genomandas af en sann kärlek till K., och
stilen är ledig och lätt, kvarjämte de enskilda uttrycken äro väl for-
made, kvarföre detta tal är en af de yppersta prosaiska uppsatserna
från den tiden.
Det var få prästhus i stiftet, till kvilka biskop Lindblom stod i
närmare förhållande än till det Stenhammarska i Ed, hvarom många
bref i Stiftsbiblioteket bära vittne. Ofvanstående Johan vann genom
sin författareverksamhet mera ära än inkomst, hvarföre biskopen upp-
manade honom att blifva präst, då den blifvande prästmannen skrifver
under många tacksägelser till den blifvande stiftsckefen:––––– ”der-
till räknar jag äfven Herr Biskopens upmuntran för mig at ingå i stån-
det. ––––– Gud gifve, jag så visst kade krafter, som jag kade kog der-
till.” Den blifvande prästmannen låter oförbehållsamt sin biskop titta
in i sitt hjärta, då kan skrifver:––––– ”Icke att jag just känner nå-
gon brinnande kallelse, men min kallelse till lugn och måttlig utkomst
är desto mer afgjord, ock jag ser ej hvar den med någorlunda sanno-
likhet skall af mig säkrare kunna vinnas. Jag är en usel orthodox, det
är sant, men min heterodoxi går så långt, at jag tror, at man, äfven
med den, kan vara en nyttig prest, om man annars i andra afseenden
har förmåga dertill.–––––-Äfven den djupa theologiska kunskapen
behöfves kanske mindre än pkilosophie och menniskokännedom, men i
alla händelser känner jag, som sagt är, mitt behof af indulgence och
skall supplicei’a derom.”
Hurudan präst S. skulle hafva blifvit, låter ej säga sig, ty S:s död
drog ett streck öfver allt detta. — Se vidare om honom: Hammarsköld,
Svenska vitterheten, 2:dra uppl., Stklm 1833, sidd. 478—81, och Wiesel-
gren, Sveriges sköna litteratur, 3, 2, sid. 798.
Fr. tr. utg.: Historia hominis moralis ex Scriptis veterum illustrata, I, II,
Ups. 1788, 91. Poetiska skrifter, Sthlm 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
