Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitlets öfriga ledamöter - 11. Gymnasium i Linköping - g. Lektorer i matematik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Kungl. Biblioteket
STOCKHOLM
350 Lektorer.
adjunkt i Linköping 1855 11/i, tilltr. s. å. 1/9; v. eloquentise & poeseos
lector där vt. 1856; erh. befrielse från examen inför teol. fakultet s. å.
7/5; lektor i matematik i Linköping 1857 8/y 5 rektor där 1858 24/s’—
1859 31/12; afl. präst- och pastoralex. samt prv. i Växjö 1858 21/s; lek-
tor i teologi, historia, filosofi och svenska i Jönköping 1860 3/10, tilltr.
s. å. V12; kyrkoherde i Bolstad af Karlstads stift 1870 25/ii> tilltr.
1871; lektor i kristendom och modersmålet i Växjö samt kyrkoherde i
Öjaby 1875 17/s, tilltr. s. å. 1/10; erh. afsked med pension 1889 31/s- —
LNO 1871. — f ogift 1892 23/9, begr. i föräldrarnas graf på Kogberga
kyrkogård. — Om släkten Ahlander se Sv. Ättartal 9: 32.
Af ofvanstående biografi framgår, att A. var en verklig polyhistor.
Af samtida får han det vitsordet, att han var en synnerligen lärd man,
som såsom professor skulle hafva blifvit en prydnad för vårt sydsven-
ska universitet, hvilket ock skattade hans lärdom så högt, att han utan
att aflägga disputationsprof förklarades kompetent till professor i prak-
tisk filosofi 1855. På grund af sina många kantigheter i lynnet torde
han dock liafva varit mindre lämplig för universitetet, hvarför han så-
väl sökte sig plats som läroverkslärare som gjorde sig kompetent till
anställning i kyrkans tjänst. Som lärare blef han synnerligen fram-
stående i de många läroämnen, han behärskade från matematiken till
hebreiskan. — Men hans stora hufvudfel var, att han allt för flitigt och
äfven kraftigt använde käppen, t. o. m. då det var mindre både lämp-
ligt och nödigt.
Vårterminen 1859, då dåv. adjunkten E. G. Munck uppehöll lek-
toratet i grekiska vid Linköpings läroverk, där A. då var rektor, infann
sig af någon anledning ej M. på bestämd tid i läroverkets högsta klass,
hvarför lärjungarna aflägsnade sig. De fingo därför en allvarlig före-
ställning af A. Egendomligt nog kom det oaktadt magister M. ej
heller att en följande timme infinna sig i rätt tid, hvarför lärjungarna
äfven då lämnade lärorummet. Två af klassens lärjungar, G. U. Fi-
scher, sedermera död såsom kyrkoh. i Hvarf, och Carl Erik Lundström
(f. 1840, stud. i Ups. 1859, som docent i Upsala 1869), kallades då
upp till rektor A., där de då af M. på rektorns befallning skulle hand-
gripligen tillrättavisas. Men exekutionen aflopp ej bättre, än att käp-
pen rycktes ifrån exekutorn af den vige och raske F., som bröt den i
stycken, under det M. i farten hamnade på en soffa. De båda yngling-
arna sprungo då ut, lämnande läroverket, reste till Upsala, där de mot-
togos med jubel och inom några få dagar togo studentexamen.
Ganska allmänt hatad af sina lärjungar och därjämte föremål för
en sårande nidvisa, sökte sig rektor A. åter till hembygden. Under sin
tjänstetid i Jönköping var han en synnerligen dugande ledamot af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
