Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt - 1. Linköpings pastorat - c. Domkyrkosysslomän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 jDomprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt.
3%; teor. teol. ex. 187414/i2; prakt. teol. ex. 1875 14/i2; prv. s. å.
28/i2; komminister i Vreta Kloster 1877 2/7, tilltr. ej; domkyrkosysslo-
man 1878 29/11( tilltr. 1879; + 1880 Vs-
Gift 1879 Vs med Märta Amelie Eufrosyne Bring (omgift 1884 30/10 me<l Axel
Melcher von Arbin, adl. ätten 2054, kammarherre), oldfrn på Strömsholms slott,
f. 1854 3/b, biskopsdotter. — Dotter: Märta Maria Elisabeth, f. 1880 27/B.
Vid prästmötet 1882 upplästes öfver honom en synnerligen vacker
minnesruna, hvarur må anföras:–––––- Erik Oskar Boman. Hos mig
uppväcker detta namn ett särdeles vackert minne. Det minnet går för
mig tillbaka till en skolgosse i elementarläroverkets nedre 5:te klass,
lika snar till att barnsligt skratta och rodna som rask till att svara,
lika käck i den ystra leken som pålitlig vid boken. Det fortsätter sig
vid en för allt ädelt och godt öppen, mer än vanligt obefläckad student,
af jemnåriga afhållen, af äldre studiikamrater och lärare värderad
såsom ett lefvande ämne till en skicklig och god vår kyrkas tjenare. Det
vänder sig omsider till en hurtig och frimodig, alltid lika vänsäll som
tjenstfärdig broder.–––––-Jag betraktade emellertid hans väg på mitt
sätt. Jag såg den, uppriktigt sagdt, icke utan farhågor bära underligen
hastigt uppföre, både på ett och annat sätt bestämdt syftande mot de
mera bemärkta höjderna. Jag såg skarorna blifva allt tätare kring
hans predikstol. Jag hörde honom upphöjes och beprisas ju mer och
mer. Hvad kände jag härvid?––––––jag kunde mången gång icke
låta bli att tänka på de gamle romarnes sed att vid triumfatorns bröst
fasta en amulett, som skulle skydda honom mot vissa onda andemakter.
–––––-B. var en lycklig, en synnerligen tilldragande predikant. Bland
många goda gåfvor var detta kanske hans yppersta, då jag nu endast
tänker på de gåfvor, som mera bemärktes i hans offentliga framträ-
dande. Ty om de gåfvor, som framträda och utvecklas egentligen på det
privata lifvets område och göra den enskilda umgängeisen rätt ljuflig,
vill jag’ bär ej tala. Derom tala bäst deras hjertan, som inom familjens
helgade krets med B. tingo dela sorg såväl som lust. Icke heller behöfver
jag tala om det goda pastorala arbete, han i allmänhet inom vår dom-
kyrkoförsamling uträttade. Det känna innebyggarne i denna stad
bättre än jag, och det omtalas nog mig förutan. Men om B:s predikan
lyster mig att tala ett par ord, för att rätta det jag tror vara ett
misstag.
Jag hörde det hviskas omkring B., att hemligheten i hans prediko-
konst egentligen var intet annat än den sonora rösten, den manliga
figuren, det fagra, ungdomsfriska ansigtet. Jag vill nu visst icke neka,
att också sådant kan göra sitt härtill; men i detta fall var det visst
icke allt eller ens det väsentliga;––––– - Nej, den tilldragande kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
