Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt - 1. Linköpings pastorat - c. Domkyrkosysslomän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköpings pastorat. 15
i B:s predikan hade en vida djupare grund. Jag har kännt t’å, hvilka
såsom denne unge predikant, med en verklig okonstlad barnatros full-
vissa enfald, personligen hvilat vid oeh öfverlemnat sig sjelf till den
himmelske Fadrens vilja oeh råd, att Han måtte med honom handla,
huru Han det ville, och som varit så glad och fri i den vissheten, att
hvad honom sjelf personligen vederfares af lust eller af nöd, af lif eller
af död, så skedde honom dermed allt det bästa.––––––
Och der en sådan barnatro talar, der tilltalar den ovilkorligen det
arma menniskohjertat. Det måste, om ock ännu ganska dunkelt och
omedvetet förnimma, att denna trons ord äro såsom ljufva fläktar från
det paradis, dit det sjelf behöfver komma för att finna sig rätt väl och
blifva rätt barnsligt gladt, och dit det syndiga menniskobarnet genom
tron också redan här kan i det väsendtliga komma. Men hvadan hade
då B. vid så unga år–––– — lärt detta den rätt ödmjuka och barna-
enfaldiga trons tungomål, som man sällan finner annat än hos en och
annan gammal grånad, i mångahanda försökelsens eld luttrad kristen?
Ja, hvad skedde med B. under de långa plågsamma nätter, då han, re-
dan såsom gosse och yngling, låg der kämpande med ett kroppsligt
lidande så svårt —–––- ? Hvad skedde med honom, när Herren lät
honom hela lifvet igenom behålla denna påle i köttet och, just då med-
gangens och lyckans sol stod som högst på hans himmel, band denne
sin amulett så hårdt intill hans hjärta, att han hardt nära i hvarje sitt
andedrag måste känna, att han för hvarje stund berodde af sin Guds
barmhertighet allena. Lärde icke Herren sjelf så sin tjenare tidigt att
tala trons tungomål och behöll honom jemväl i trons enfald och öd-
mjukhet? Jag tager icke miste, om jag säger, att detta var kraften och
styrkan i B :s predikan. Och han höll sin predikan med glädje och lust.
Och han fick predika in i sitt sista andedrag, ja ännu i sin död.” — —
Strax efter början af aftonsångspredikan på tionde söndagen efter
trefaldighet afbröt han densamma med de orden: ”Jag kan ej under-
visa längre om Andens gåfvor”. Strax därpå inträffade hjärtförlam-
ning och nästan ögonblicklig död.
Den predikan, som han skulle hålla, trycktes omedelbart därefter,
lexten var 1 Kor. 12:2—11. Efter att hafva påpekat, hurusom An-
dens gåfvor kunna finnas i mer eller mindre rikt mått allt efter män-
niskors olika mottaglighet, att dessa gåfvor näppeligen någonsin före-
kommit i så rikt mått som i Korint, och att likasom Kristus i högmässo-
texten gråter öfver Jerusalem, så gråter här Paulus öfver Korint, fort-
sätter han: ”Måtte vi nu, käre åhörare, till främjande af Andens verk-
samhet i vår församling se till, livilken undervisning vår text gifver”
och han uppdelar texten så: A) Vi behöfva en sådan undervisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
