Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriet eller Hanekinds och Åkerbo kontrakt - 8. Östra Hargs pastorat - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östra Sargs pastorat. 89
lycka, spridt trösten öfver bedröfvelsens dag ock tändt hoppets fackla
omkring min sjuksäng, vid kvars sken jag såg lif ocli ett oförgängligt
väsende, der den käpna naturen såg intet annat än en allmän under-
gång; ock denne Läraren är- icke mer ock åköraren skulle icke sakna
ock sörja? Att vid sådane förluster stå orörd, det är att vara kastad
utom menskligketens gräns; eller, skall det kallas en natur köjd öfver
händelserna i verIden, så är det en natur jag alldrig vill önska mig,
och kvars besittning jag alldrig skall afundas. Gråten vid edre anför-
vandters, edra vänners, edra välgörares grifter; desse tårar göra dem
ock eder ära: de visa att J ären rättskaffens menniskor ock att de kafva
varit det. Dock vår sorg bör vara måttelig ock Christelig. Lemnom
naturens känslor sin rätt, men våldfören icke Religionens fordringar.
Sen J på den bortgångna, huru förtidigt kan blifvit bortryckt, så sörjen
och saknen J; sen J åter på den Försyn som i vishet ock godhet beräk-
nat den dag kan skulle bortgå, så kännen J Eder tröstade. Sen J på
den förlust J lidit, den hugnad J saknen, det beskydd som lemnat eder
värnlöse, så sörjen J; sen J åter på Gud, som blott tager ock gifver
för Himmelen, så finnen J hugsvalelsen. Sen J på grafven, som inne-
sluter den älskade, på förgängelsen, som upplöser dess hydda intill
minsta doft, så sörjen J; sen J åter på den dag då Allmaktens röst
skall åter upplifva och förkerrliga det strödda stoftet; så lyftes edert
siunkande kopp till återföreningens stund, der J fån kvarandra eviga
åter. Kasten ändteligen en blick efter honom åt kimmelens rymder,
ock, om J rätt älskat, skall eder sorg förvandlas i glädje ock eder sak-
nad i tacksamhet. Der se vi honom upplyftad öfver alla menskliga svag-
heter, upphöjd öfver alla lyckans skiften, krönt med ära ock salighet
i odödlighetens land, himmelskt glad i det vänfasta umgänget, i den
eviga njutningen. Skole vi missunsamt sörja öfver hans lyckliga öfver-
gång ifrån uselketen till härligheten? Lyckönska böre vi: men sakna
och minnas få vi.
Christelige ock dygdige menniskors lefnad är icke endast bestämd
till gagn för det tidehvarf i kvilket de lefva. Jcke nog att deras lär-
domar upplyst, deras föresyn förbättrat, deras kela vandel hedrat de-
ras samtid. Icke nog att åsyna vittnen finna i deras uppförande be-
straffning för lasten, uppmuntran för dygden ock en mäktig väckelse
till rena afsigter och ädla gerningar. Kär de ändteligen hunnit det mål
som af den Allvise blifvit dem bestämdt i tiden, när deras stoft samlas
till deras fäders ock deras flygtande ande ingår i de heligas umgängelse
att der fullkomnas, lefver ändock deras namn i en välsignad åminnelse.
Deras minne försvinner icke med deras närvaro; det blandar i kom-
mande tider ett klart återsken, likt det, som i nordens korta sommar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
