Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Gullbergs och Bobergs kontrakt.
tärande medlemmar, at, till genfyllo, lemna sina barn åt den närande
hopen. Han förmådde altså den äldre sonen att ingå i det hedervärda
Bondeståndet.––––––-Snille med kunskaper, äfven någon gång med
fel, har altid sin aktning. Probsten Tiburtius ägde hos högre och lägre
et oafbrutet både anseende och förtroende. L>å hans sinnes styrka blef
verklös genom den högre åldrens krämpor, fick lians förvårfvade an-
seende et nytt beskydd i sjelfva ålderdomens vördighet:–––––– ”.
Hans ofvan anförda arbete med kyrkans ombyggnad var enligt nu-
tida begrepp af tvifvelaktigt värde. Han lät nämligen nedbryta det
gamla röda klostertornet jämte takryttaren på kyrkan samt i stället
uppfora det nuvarande tornet. Långhusets murar i kyrkan, förut 3
meter lägre än korets, ökades till samma höjd som detta, och hela
kyrkans hufvudstomme lades under ett gemensamt tak; kyrkans yttre
reparerades och det inre hvitlimmades, livarefter kyrka, torn, slagur
och storklocka invigdes 1767 29/n. Med hvilken tillfredsställelse han
själf betraktade detta sitt vandaliseringsverk af den urgamla kloster-
kyrkan, låter han oss veta i Inrikes Tidningar 1767 24/12, livari arbetet
noggrannt anföres, dess kostnad, som uppgifves till 22,121 daler kop-
parmynt jämte in natura lefvererade 1,000 öke- och 2,000 mansdags-
verken. Därpå skildras kyrkans, tornets, slagurets och storklockans
högtidliga invigning af biskop med 10 präster med procession, musik
af pukor, trumpeter och valthorn samt åtta kanoners lossande i tvenne
omgångar. Invigningsmiddagen glömmes ej häller, då han talar om,
att ”de höga skålarna med underdånig vördnad under musique ocli
kanonskott blefvo ihogkomna”. Om den verkställda ”restaureringen”
yttrade till honom dåv. kronprinsen, sedermera konung Gustaf III,
kort efter invigningen, att han ”fann den hvita. rappningen olämplig
på ett tempel af huggen sten, som har mera anseende i sig än all öfver-
strykning”. Alldeles fritt från ”spökeri” försiggick ej heller tornbygg-
naden. Prosten Tiburtius skrifver själf härom: ”Under det tornet
byggdes, var det något besynnerligt, hvartill man ej kan utgrunda någon
orsak, at sedan mörkt blifvit och alt arbetsfolk var bortgånget klappade
och bultade det på Tornet likasom då det om dagarne arbetades, det
jag med många fler mäst livar afton hörde. När flera personer ställt
sig på prästgården at höra therpå någon stund, afstannade altsammans,
men så snart alla eller the flesta bortgingo, begynte åter thet förra
bulleret. Om thetta liud liörrörde theraf at någon föll från ställning
till ställning, som dock synes aldeles olikt, eller hvad det var, kan
man ej säga.”
På grafstenen, där han oriktigt uppgifves vara född 25/s och dött
12/i2, för han det eftermälet: ”Menniskovän ärlig rådig alltid sig lik.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
