Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vreta Klosters pastorat. 133
Gift 1866 Vt med Anna Charlotta Holmberg, f. 1847 28/5j dotter af Johan Gu-
staf Holmberg, rådman i Upsala, och Charlotta Carolina Christina Löfling. — Barn:
Hedvig Charlotta, t. 1867 6/31 t s. å. 18/io- Hedvig, f. 1869 14/i, lärarinna vid
blindinstitutet a Tomteboda. Christian, f. 1870 20/lt stud. i Ups. 1891, härads-
skrifvare i Aska, Dals och Bobergs fögderi. Elisabeth, f. 1872 9/a. Anna Sophia,
gift med efterträdaren. Katarina (Karin) Charlotta, gift med D. G. Thörning,
läroverksadjunkt i Linköping. Kerstin Theodora, f. 1883 n/12, gift 1911 2i/9 med
Gustaf Mauritz XJhrberg, telegrafassistent i Linköping.
Om honom yttrade minnestecknaren vid prästmötet. 1912:
”Sina församlingars kyrkliga och skolangelägenheter skötte han gärna
efter maximen ”1’état c’est moi” och uppmuntrade icke till opposition.
Själf däremot var han en lika skarp oppositionsman mot öfverordnade,
som han kunde visa öfverseende mot underordnade. — Han — hade
ock en viss benägenhet för långsinthet mot den, som sårat honom, eller
om hvilken han blott fått en ofördelaktig föreställning, men hände det,
att hans antipati gaf vika, så kunde personen i fråga i stället omfattas
med lika stor sympati.
Vän af prydlighet i sin omgifning såväl hos personer som i sin
trädgård var han själf dock ganska flärdlös — i hvardagslag nästan
för mycket.
Doktor Stenhammars älsklingssysselsättning var att filosofera, och
detta icke blott på det abstrakta tänkandets område utan äfven i det
bredare resonnerandet öfver karaktärer och personligheter, därvid han
gärna sade sin mening om allt och alla rätt fram, stundom t. 0. m.
rätt kärft och lika säkert som obarmhärtigt gisslade hvad han ansåg
värdt att gisslas såväl hos stora som små.
Stundom i sitt yttre uppträdande en högst angenäm och sympatisk
man, stundom åter raka motsatsen, återspeglade detta drag någon lik-
nande motsats äfven i hans inre. En öfvervägande tungsint och dyster
stämning, som gjorde, att han såg allt i mörkt, kunde ibland genom-
brytas af en frisk ström af gladlynt, t. o. m. jovialisk humor, som
säkerligen efter hans ungdomstid att döma öfvervägande låg på botten
af hans naturell.
I sin polemik långt farligare för motståndarens svaga punkter än
klar i angifvandet af sin egen position, liknade han fadern i så måtto,
att äfven denne var en oppositionens man, han dock mera på den all-
männa politikens område, medan däremot kyrkopolitiken låg mera till
för sonen.
Såsom teolog sittande på den ortodoxa skolans högra sida, anslöt
han sig nära till den Upsalakonfessionalism, som vid midten af förra
århundradet hade sitt litterära uttryck i Teologisk Tidskrift och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
