Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Gullbergs och Bobergs kontrakt.
i 1600-talets ortodoxa period den lutherska kyrkans guldålder, helst
med en uppfriskande dagg af Spenersk pietism däröfver och denna sin
ståndpunkt förblef han helt och troget tillgifven hela sitt lif igenom.
Eljest fanns det nog icke så litet, som påminte om söndring i denne
märklige mans lif och väsen och som gör honom till ett ”crux interpre-
tum”. Där ligga så många motsatser, verkliga eller skenbara, bredvid
hvarandra utan synlig förmedling, något som också gjort honom myc-
ket olika bedömd.
Kanske vi i hans yttre historia kunna finna någon ledning till att
bättre förstå honom, bättre förstå hans inre människa; ty ju mera vi
träda nära denne ovedersägligen höga gestalt, desto mer erfara vi en
förnimmelse af den sanning, han själf en gång vid en minnesteckning
uttalade, att nämligen en hög och ljus idé kan ha fått sitt hem i ett gan-
ska kantigt fenomen.
Uppvuxen såsom det yngsta och icke så litet bortskämda barnet
i ett ansedt och burget hem, genomlefde han en sorglös barndoms- och
en glad studenttid, efterföljd af lärareverksamhet vid Linköpings läro-
verk. Därpå fortsatte han sina akademiska studier, men nu inom teolo-
giska fakulteten, och med den påföljd att honom erbjöds docentur i 3:ne
teologiska discipliner, men han blef docent i en 4:de.
När han i denna ställning uppehållit sig vid universitetet ännu
ett par år, voro hans ekonomiska resurser uttömda, och han måste
gifva sig in i prästerlig tjänstgöring i Linköpings stift.–––––– Från
dessa tider tyngd af en ekonomisk börda, som följde honom hela lifvet
igenom, och därtill tyngd af — svår sjuklighet såväl inom familjen
som äfven för egen del, och under tiden hänvisad till ett arbetsfält, som
hvarken han själf fullt förstod, eller där han kunde blifva fullt förstådd,
och när han så under tiden såg, hur andra, med livilka han kände sig
fullt jämnställd, om ej mera, gingo förbi honom den ene efter den andre
till platser, där han väl själf skulle kännt sig långt bättre hemma ån
på den plats, där han blifvit ställd, och så såg, hur hans egna pund
sålunda kommo till föga eller ingen nytta, så — livad underligt, om
han därvid kännt sig i ej ringa grad besviken på hvad lifvet dock kun-
nat ge, och att det då bet sig fast ett drag af missmod eller t. o. m.
bitterhet i hans sinne, som skapade en både yttre och inre disharmoni.
Men frånsedt nu allt sådant mera tillfälligt, så har stiftet i Dok-
tor Stenhammar förlorat en man, ej tillskuren efter vanligt mått, en
man med framstående intelligens, grundlig lärdom och djup fromhet,
en man, som mente väl med vår kyrka och med vårt stift, som han ock
af själ och hjärta tillhörde, och äfven mente väl med sina församlingar,
som med tiden allt bättre lärde förstå honom och han dem. Han tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
