Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vreta Klosters pastorat. 137
värfva sitt bröd. Att då förkofra sig i studier var ej att tänka på.
Han var ocli förbiet jordbrukare. På grund af sin fattigdom kunde
han mindre ofta låta sina söner studera, utan de blefvo bönder, handt-
verkare eller dylikt och hafva så undandragit sig forskarens blickar.
Detsamma gäller ock i flera fall om döttrarne, hvilka ej sällan blefvo
husmödrar i torparens eller handtverka.rens hem. Lysande undantag
funnos, men — de voro undantag.
Vid prästmötet 1895 yttrade Doktor S., när diskussionen öfver af-
handlingen var slutad, bland annat:
––––––”Äudtligen har jag ock — hvarföre skulle jag det förtiga?
— gerna velat i denna sysslan skicka mig någorlunda värdigt mina
egna i luthersk-kyrklig tro bortgångna fäder, af livilka jag lärde att
älska och värdera enkel luthersk fromhet, och jemväl fick taga i arf
ett prestnamn, som sedan ganska gamla tider led efter led behållits
obefläckadt, aldrig varit färglöst, samt till och med städse haft en skä-
ligen god färg och klang bland detta stifts presterskap.
Men det händer, att gamla träd slå klena skott, och känslan af
helig förpliktelse, parad med god vilja, äro i hvarje fall icke på långt
när ett och detsamma som förmåga. Med förödmjukelse och bäfvan
har jag känt detta både under förberedelserna till denna prsesessysslans
förrättande och vid dess utförande under dessa dagarne. Nu är emel-
lertid den gärningen gjord och kan icke göras annorlunda eller bättre.
Och den må nu vara, hurudan den bäst vill och därefter komma att
bedömas, så gläder jag mig öfver verkets fullbordan, samt att jag där-
med fått tillfälle att ärligt utsäga sådant, som ligger mig på hjärtat,
innan jag nu drager mig undan i stillhet och tystnad.
. Jag har talat mera än nog vid våra prestmöten; många ord, som
vid sådana tillfällen, förr och nu, af mig blifvit sagda, kunde gärna ha
varit osagda och skulle så hafva blifvit, om jag icke kallats och nöd-
gats till att tala.”––––––
Vid stiftets Bibelsällskaps sammankomst 1901 höll han ett mäster-
ligt tal, som finnes tryckt i sällskapets handlingar.
Fr. tr. utg.: Har Kant angifvit den rätta grunden för kunskapens allmän-
giltighet och nödvändighet? (gr. disp.), TJpsala 1866. Rationalismen inom luther-
ska kyrkan, betraktad i dess hufvudformer med särskild hänsyn till dess reli-
giösa betydelse och halt I., Sthlm 1875. Det löfte, som oss gifvet är, att vi skola
ingå i Guds rolighet. Predikan på 2:dra sönd. eft. Tref. jemte Tal till nattvards-
barnen, Link. 1877. Gifver kejsaren det kejsaren tillhörer och Gud det Gud till-
hörer. Aftonsångspred, på Allhelgonadagen i Link. 1877, dito 1878. Herrens
tröst till sina tjenare i tröstlösa tider. Predikan, dito 1885. Predikan på 2:dra
sönd. eft. Tref., l:a årg. (i Sthlms Dagblads predikobilaga 1892—99). Christi
verk: Försoningen. Studie med afseende på den Ritschlska teologien (prestmötes-
afhandl.), Link. 1895. Om Bibelspridning och Bibelläsning, dito 1901. En mängd
uppsatser i tidskrifter och tidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
