Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 1. Vreta Klosters pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Gullbergs och Bobergs hontrakt.
isåväl kyrkliga som kommunala angelägenheter. De vårdade sig om de
fattiga, hade öfverinseendet öfver sockenmagasinen, voro verksamma
för kunskapers spridande, och kontrollen öfver såväl innanläsning som
kristendomskunskap öfvades ined allvar såväl på husförhör som genom
de då allmänt hållna roteförhören. Sina boställen skötte de vanligen
själfva, och liera af dem voro skickliga jordbrukare. Mellan dem och
sockneborna rådde ett patriarkaliskt förhållande. Man vände sig till
”vördig prosten” för att få råd i det, som låg på hjärtat. De predikade
för fulla kyrkor, besökte flitigt sjuka, och vid någon förseelse inom
församlingen var det vördig prosten, som reste dit eller kallade den
brottslige till sig för att gifva honom vederbörlig näpst. De mera fram-
stående af dem voro riksdagsprostar. Så var ock förhållandet med Dok-
tor S:s förfäder och med många af de prästmän, som han såg i sin ung-
dom och säkerligen då högt värderade. Och det är ju dock så, att äfven
präster böra bedömas efter de tidsförhållanden, under hvilka de lefva
och verka.
Men det fanns ock ett annat slag af ”borgerliga” präster, nämli-
gen kyrkoherdarna vid de minsta pastoraten. Ograduerade, som de van-
ligen voro, och äfven i öfrigt mindre meriterade, fingo de först vid
långt framskriden ålder förslag till pastorat. Den prydlighet och för-
fining, som fanns i de förut skildrade kyrkoherdarnas hem, rådde ej hos
dessa senare, men äfven de skötte i stort sedt sina församlingar väl
efter den tidens måttstock. Sedan hafva vi forna tiders komministrar.
Såsom fattiga skolynglingar hade de måst skaffa sig sin utkomst dels
genom att undervisa andra och dels genom att nära sig fram på mat-
säck eller på matdagar i välvilliga hem inom läroverksstaden. \ id
universitetet var det dem ej möjligt att kunna uppehålla sig någon
längre tid, utan de måste snart ut på kondition för att sedan med en
hoptjänt penning vända åter till högskolan för att taga examen eller
i äldre tider för att få ”testimonium academicum”. Så anträddes resan
till stiftsstaden, där studenten åläde sin examen och prästvigdes.
Därpå kom han ut på stiftet. Kom han då till en sådan embetsbroder,
-som gått samma väg som han, så behandlades han som barn i huset.
Men kom han till en sådan prästman, som de först skildrade, så frå-
gade man vanligen föga efter honom. Såväl till plats som kost var
han vid måltiderna skild från det öfriga bordsällskapet, och det hände,
att maten bars upp till honom på adjunktsrummet. Kär han så efter
många och långa år såsom komminister fick flytta in i en bofällig koja
vid hvars iordningställande församlingsbornas välvilja nödtorfteligen
ersatte, hvad den fattige företrädarens sterbhus var oförmöget att gälda,
så gällde det att vanligen med egen hand medelst yxa och spade för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
