Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 2. Västerlösa pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västcrlösa pastorat.
163
rarna samlades ofta jämte hemmets egna barn mycken annan ungdom
för längre eller kortare tid i V. prästgård.
Våren 1905, i Mars månad, bröt kyrkoherde D. under vandringen
från ett sjukbesök hos en from gammal kvinna sitt ena ben. Under den
tid han i följd däraf blef sängliggande befanns han lida af förkalkning,
som förklarade anledningen till den trötthet, hvilken en rätt lång tid
förut kännetecknat honom. Ungefär tre månader, däraf halfva tiden
med medvetandet mycket försvagadt eller nästan borta, låg han på
sitt sjukläger, innan han — insomnade stilla och fridfullt.
Frid hade han älskat, frid ville han främja. Och sin kyrka med
dess lära och ordningar älskade han varmt. Huru skulle han icke
hafva fröjdats, om han fått upplefva denna vår tid, då toner af innerlig
kärlek till Sveriges gamla kyrka ånyo höras med styrka isynnerhet
från de unga! Men denna hans kärlek till kyrkan var helt och hållet
en följd af kärleken till kyrkans Herre.
Det var kärleken till vår kyrka, som gjorde, att D. under sin Norr-
köpingstid ingick såsom medlem i den första styrelsen för sällskapet
• Kyrkans N änner ’ och sålunda kom att höra till denna förenings stif-
tare. Han väntade goda frukter af föreningens verksamhet, ehuru
det var förenadt med ett visst mod att på den tiden vilja säga ett godt
ord för den föraktade kyrkan och att betrakta ordet ”kyrka” såsom ett
ärenamn, hvilket man icke behöfde blygas för att vörda och älska. Och
helt visst fick denna förening fylla en icke oviktig uppgift dels genom
sin skriftspridning, dels genom sina årsmöten, hvilka åtminstone under
den första tiden fingo tjäna såsom väckarerop, ingjutande nytt hopp
hos mången, som väl älskade men icke vågade vänta mycket af Sveriges
kyrka. Då D. emellertid trodde sig finna, att ledningen af ”Kyrkans
Vänner” dels stod i fara att mera främja ett parti med kyrkligt namn
än kyrkan själf, dels lade ensidig vikt vid polemiken mot separatismen,
och då han icke förmådde mot styrelsens majoritet och särskildt dess
kraftige ordförande göra sin mening gällande, så utträdde han efter
ett par år jämte en af lekmannaledamöterna ur styrelsen trots de
öfriga ledamöternas enträgna begäran, att han måtte kvarstanna.
Emedan kärleken till kyrkans Herre helt och hållet var driffjädern till
D:s kyrkliga hållning, ville han icke medverka, där han trodde sig
märka en förskjutning af den plats, kyrkans Herre bör intaga, vore
det än till skenbar förmån för Herrens kyrka.
Den kyrkliga ståndpunkt, som D. intog, kan i stort sedt angifvas
såsom den, hvilken betecknas af namnen på de trenne Upsalateolo-
gerna: A. F. Beckman, C. A. Hultkrantz och Martin Johansson.
D:s predikningar kräfde i allmänhet hos åhörarne vilja och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
