Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 7. Klockrike pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 (Jullbergs och Bobergs kontrakt.
Om honom yttrade minnesteeknaren vid prästmötet 1902: I — p.
af sina vänner gemenligen ”Carl Johan” kallad, möter oss en välvillig
och godmodig man med ej ringa begåfning, beläsenhet och duglighet,
och som i sin ämbetsgärning liksom i öfrigt lade i dagen en samvets-
grannhet, som aldrig tillät honom att göra något ”på hafs”.
Det fanns hos honom något vårdadt och värdigt i allt hans upp-
trädande — från den vältaligt anlagda formen, hvari han klädde det
ord, han förkunnade inför församlingen, och den kanske något ceremo-
niösa aktion, som han lät följa förkunnelsen åt, intill det yttre skick, som
— tillsatt med ett drag af gemytlighet — präglade hans umgängelse
med människor. Godt var ock innehållet i hans presterliga förkunnelse,
och anmärkningsvärdt är, att lian — trots en ganska afundsvärd gåfva
att fritt och ledigt uttrycka sig, förenad med ett ovanligt godt minne,
och trots sin särskildt under v. pastorstiden i Norrköpings Olai (1871
Vs—1872 y7 och 1882 11/1—1885 1/5) strängt upptagna tid — dock
aldrig tillät sig att använda denna gåfva till att fritt tala inför för-
samlingen, sannolikt af farhåga för att då ej kunna hafva den ”akt
uppå läran”, som hans samvetsgrannhet ålade honom.
Detta drag af samvetsgrann omvårdnad i hvad han förekade gjorde
sig ock gällande i hans tidvis ganska omfattande expeditionella skrif-
veriarbete och röjde sig där såväl i den vårdade pikturen som i den —
måhända något breda — dock väl formade kanslistilen.
Endast på ett område tillät han detta eljest så genomgående drag
af samvetsgrann omvårdnad att liksom taga sig någon dispens, och det
var i fråga om den yttre habiten. Den fick väl nog till en och annan
sin del tjänstgöra vida öfver det tidsmått, som i våra dagar och sär-
skildt inom ett storstadssamhälle berättigar till att få räknas med
bland dem, som i detta afseende något så när följa med sin tid. Detta
namnes här endast därför, att det stod tillsammans med åtskilliga
andra drag, som tydde på någon egendomlig motsättning inom denne
vår hederlige och aktade vän, och som gjorde honom till en i viss mån
originell personlighet. Så, oaktadt han nog i grund och botten var af
en konservativ och strängt kyrklig åskådning, kunde han stundom väcka
den högsta undran genom uttalanden i motsatt riktning. Så ock, ehuru
själf ganska känslig för ett ”förmanskapets” tryck, kunde han någon
gång hos underordnade lätt väcka den tanken, att han något öfverskat-
tade den myndighet, som helst inom ett pastorat af så hög rang som
!8:t Olai följer ett förmanskap åt. Likaledes kunde lian väl synas vara
något ”noga” för egen räkning, under det han på samma gång var gif-
mild och liberal gentemot andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
