Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 7. Klockrike pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockrike pastorat. 245
tror, att beliöflig rättelse skall kunna vinnas genom ett helt fogligt och
medlande tillvägagångssätt. Ett sådant sinne fanns hos prosten G.,
och ända så långt var han en fridens man. Och likväl kunde ju icke
ens han få lefva utan strid och ofrid. Hans sista år voro åtminstone
icke på långt när fria från sådan bitterhet ifrån mer än ett håll.–––-
— Det var nog icke i allmänhet prosten G:s sätt att inför hvem som
helst lägga sina hjertansi tankar och känslor fram i öppen dag; det fanns
ju oförnekligen hos honom ett visst ”noli me tangere”. Men stunder
och dagar komma i menniskolifvet, då hjertat har ett sådant beliof att
utgjuta sig,–––––– . Och en sådan dag var för G., — på hvilken jag
— råkade komma till honom. Hans hjerta var då hårdt anfäktadt af
hvarjehanda kifsamhet och oginhet, livaraf han befann sig omgifven.
Men hvad gjorde då månne egentligen hans hjerta sådant ve? Var det
kanske harm och förargelse öfver den ovänlighet han rönte och den
otack han fick lida? Nej, intet sådant, utan egentligen blott sorg öfver,
att hans med åren komna öfverväldigande kraftlöshet och trötthet för
honom gjorde det hardt nära till en omöjlighet att, såsom hittills, gå
undan och tillspillogifva t. o. m. sådant, som dock var hans fulla rätt
och dessutom intet mer än en helt billig begäran. Han gjorde dock se-
dan en yttersta ansträngning, för att genom förnyad sjelfuppoffring
vidmagthålla den fridsamhet, som hans hjerta så högt åstundade. Men
detta blef nog en öfveransträngning. Blott några få månader senare
hade hans hjerta upphört att här längre klappa.
Fr. tr. uti/.: Minnesord vid gymnasisten Wilh. Almströms jordfästning d. 20
Jan. 1857, Link. s. å.
24. Carl Johan Petersson, född i Norrköpings Hedvig 1S2S
3/u. Föräldrar: Sven Petersson, klädesväfvare, och Maria Rebecka
Jonsson. Efter studier i Norrköping och Linköping stud. i Upsala vt.
1854; teor. teol. ex. 1S56 4/2; prakt. teol. ex. s. å. VeJ Prv. s. å. 21/9>
domkyrkoadjunkt i Linköping 1858; predikant vid Stockholms hospital
för sinnessjuka 1862 19/3, tilltr. s. å.; past.-ex. 1864 12/n; andre kom-
minister i Norrköpings S:t Olai 1862 2/6, tilltr. 1804; förste kommi-
nister där 1869 10/9, tilltr. 1871; kyrkoherde här 1884 9/4, tilltr. 1886.
f i Linköping 1900 12/5. — En minnesvård finnes på hans graf.
Gift 1864 8/12 med Beata Charlotta von Feilitzen, om hvars släkt se Sv. Slägt-
kalender, 2:21; Tersmedens Kalendrar öfver i Sverige lefvande ointroducerad adel
och Nordisk Adelskalender, f. 1836 2r>/2, dotter af Gottfrid Wilhelm Matthias von
Feilitzen, regementskommissarie vid 2:dra lifgr.-reg:tet samt godsägare i Skeda,
och Elisabth Sophia Stålhammar, adl. ätten 496. — Söner: Karl Gottfrid Stålberff,
f. 1866 11/5, stud. i Ups. 1885, prakt, läkare i Jönköping. Sven Olof, f. 1868 w/4,
ingenjör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
