Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 9. Vallerstads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Gullbergs och Bobergs kontrakt.
hvilka öfversättaren lyckligt, fyndigt och sinnrikt återgifver. Allt hvad
man där skulle kunna klandra vore den alltför långt drifna sorgfällig-
heten och utarbetandet så i diktionen som versifikationen. Men bland
alla fel är väl ändå det det ursäktligaste, att man gör sin sak allt
för väl.
J. försökte också att göra sina gymnasister bekanta med Hero-
dotus, men då ungdomens tid ej medgaf någon vidsträcktare kurs i
denne författare, kröntes J :s bemödande i detta hänseende ej med nå-
gon synnerlig framgång. Att en så poetisk natur som J. icke försum-
made att framhålla det bildande vid de klassiska mästerverkens läs-
ning, är själfklart, äfvensom att han lade behörig vikt vid det rent
lingvistiska. Men — bättre skickad för en professorsstol än för en
skolkateder — frestades han väl ej sällan att i sin undervisning skjuta
öfver målet.
För domkapitlets göromål intresserade han sig ej och ingrep där-
före ej däruti på något, framstående sätt.
Sedan han blifvit prästvigd och fått prebendepastorat, ägnade han
sig med hela sin själs värme åt själavården i Slaka. Att han ej gillade,
att en pastor genom skötseln af sitt pastorats mångfaldiga kommunala
bestyr skulle ryckas ifrån sin egentliga verksamhet, uttalade han på
ett vältaligt sätt vid Bibelsällskapets årsfest 1862.
Den tid, han fick genomlefva i stiftsstaden, var hans lyckligaste
tid. Hans djupa och vidsträckta lärdom var erkänd och värderad, och
hans vältalighet, hvarpå han visade prof vid prästmötet 1853, vann en
stor och berättigad uppmärksamhet. Hans redbara karaktär rönte all-
män högaktning, hans fina, angenäma umgängessätt gjorde honom om-
tyckt och eftersökt i sällskapskretsen; en förtrolig vänkrets omslöt ho-
nom, och lifvet tedde sig lyckligt och förhoppningsfullt.
Men mångfalden af hans ämbetsåligganden hotade att splittra hans
krafter, och han började att längta efter att odeladt få ägna sig åt det
prästerliga kallet. Och nu inträdde i hans lefnad ett nytt skifte —
pröfningens. Själf hade han om än icke med klar insikt dock likasom
profetiskt anat den blifvande luttringskampen, då han utgöt sin själ
i de brinnande böner, som han uppsände vid de bibelförklaringar, han
såsom lektor höll på Mörnerska stiftelsen i Linköping. Hvad han då
bad om rening och luttring, det kom visserligen från ett uppriktigt
hjärta; och han vardt bönbörd fastän på ett helt annat sätt, än han
under den fromma hänförelsen hade föreställt sig. Ocli Vallerstad blef
den ort, där J. skulle kastas in i pröfningens ugn. Men Herren i sin
barmliertigket gaf honom nåd att bestå i det smärtsamma profvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
