Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Gullbergs och Bobergs kontrakt - 9. Vallerstads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallerstads pastorat. 277
Afbrottet mellan Linköping, där J. varit van att hafva sitt um-
gänge inom den finare bildningens krets ocli där lian för sitt ädla oeli
älskliga väsen var allmänt uppburen, och landsförsamlingen därute pä
Skeningeslätten var för stort. Det kom därföre öfver honom en vemods-
full saknad af den plats, han lämnat, och han ansåg sin flyttning så-
som ett misstag. Den ekonomiska ställningen var icke heller utan be-
kymmer. För sig själf kunde han nog försaka. Men då han gärna ville
bereda dem, som lågo hans hjärta nära, en så angenäm lefnadsställning
som möjligt, och gärna såg, att försakelsen ej skulle komma öfver dem.
så kunde han icke undgå att ställas på mera än ett prof, som för hans
finkänslighet var svårt nog.
Emellertid förgick den första vemodstiden. Den vederkvickelse,
som det prästerliga kallet medför, bidrog till att jämte en badresa till
Söderköping återställa hos honom jämnvikten i sinnet och de nedsatta
kroppskrafterna, så att arbetet i församlingen kunde fortgå med oför-
tröttadt nit och framkalla växande tillgifvenhet å hans församlingars
sida. Hans föredrag såväl vid predikande som vid bibelförklaringar
blef alltmera lifaktigt och innerligt med andans och kraftens bevisning.
Hans utmärkta sätt att undervisa nattvardsungdomen gjorde, att han
fick konfirmander äfven från andra församlingar.
Men under det han så med oförtröttadt nit använde sina rika gåf-
vor, kom en svår ögonsjukdom öfver honom, hvarunder hans tålamod
utvecklades på det älskligaste sätt. Aldrig knotade han, ehuru allt för
honom alltmera antog en skymningens färg och lifvets glädje började
alltmera blekna. Väl arbetade han med samma ifver vid skrifbordet
och i kontraktet, men vemodet tilltog, då han kände att det gick med
skyndsamma steg utföre. Han beslöt då att ännu en gång återse det
kära Småland. Då han i Eksjö fann sina flesta barndomsvänners namn
på — kyrkogården, alstrade detta under följande natten ett besynner-
ligt tillstånd, ett förebud till hans snart inbrytande sjukdom. Han föll
i en slags vision, tyckte sig själf vara död och alla omkring sig också
döda, och detta ehuru han var vaken. Sedan han dagen därpå besökt
det nära staden belägna barndomshemmet, begaf han sig till sin gode
vän doktor Hedner i Asby, i hvars vackra herdetjäll han tillbragte ett
par dagar. Hans krafter stärktes dock ej genom resan. Få dagar efler
hans hemkomst firades i Vallerstad en missionsfest, då W. predikade
öfver början af Es. 42. Med förkärlek behandlade han denna text, eme-
dan han själf i sin prästerliga gärning sökt att efterlikna honom, som
där skildras, honom, som icke skulle skria eller ropa och hvars röst
man ej skulle höra på gatorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
