Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrestads pastorat. 443
ex. 18231’/i2; teol. lektox* vid Karlbei*g, slottspastor där ocli kyrko-
herde i Solna och Ulriksdal 1824 2/3, tilltr. s. å.; kyrkoherde här 1832
2°/12, tilltr. 1835. f 1842 2s/3.
Gift 183312/12 med Gustava Fredrica Albertina Schaeij, f. 1808 2/2- t 1873
8/7. dotter af Johan Schaeij, köpman i Stockholm, och Maria Elisabeth Berg-
gren. — Barn: Edla Maria Johanna, f. 1835 18/2- t 1885 M/r. gift 1864 29/s med
Fredrik Hampus Rudolf Sjödin, kapten vid Gottlands nationalbeväring. Selma
Sophia Carolina, f. 1836i2/4, t 1888 ie/4. Ture Johan Gustaf, f. 1837 o/4) sjö-
kapten, Afrikaresande, t i Vivi nära Kongo 1883 is/4. Carl Julius Theodor,
f. 1839 3i/8, stad. i Ups. 1858, borgmästare i Visby. Betty Gustava Helena, f.
1840 3/9.
På Östgöta nations sal i Upsala höll han å nationens vägnar
ett åminnelsetal öfver ärkebiskop Lindblom, hvars början lyder
sålunda: När Jordens fröjder försvinna, står dock deras hågkomst
tröstande qvar. Öfver sjelfva den sorgliga grafven räcka det förflutna
och det tillkommande hvarannan handen till försoning, det förra
i minnets, det sednax*e i hoppets skrud, och tron ledsagar dem båda
fram till den eviga friden. Så tröstas vi småningom öfver lidna för-
luster. Så se vi tillbaka med en viss stilla förnöjelse på öfverståndna
bedröfvelser, och skåda i det framfarnas spegel med en hemlig ljufhet
våra egna tårar. Den rätta saknaden upphörer väl aldrig att vara
saknad; men den utbreder sig slutligen öfver vår själ med ett mildt
eftersken af flyktad glädje, lik aftonrodnadens glans öfver den tystnade
hafsvågen, icke blott bevittnande en redan nedgången, utan ock en
åter uppgående sol. lindast åt den, som tåligt tömmer sorgens kalk,
skall glädjens goda vin besparas. Himmelens stjernor lysa blott under
nattens mörker, och om de ej kunna fullkomligen ersätta dagens ljus,
så uppfylla de dock vandrarens själ med höga tankar, hvilka lyfta
henne med förtröstan upp till Honom, som tecknar verldarnas lopp
och leder hvarje enskild menniskas steg med isitt eviga, allsvåldiga
finger. Så går alltid tröstens ängel, den milda, Himlaborna, vid
sorgens sida, och när hjertat insvepes i de jordiska bekymrens mörker,
stråla salighetens stjernor rena och klara uppå trones Himmel; och
likasom jorden blifvit skapad till en förgård till Himmelen, så hafva
ock hennes mödor på den frommes väg blifvit en förgård till den
frid, som ofvanifrån kommer.
Om Odensvi, L:s barndomshem, heter det: Konsten har här
i allt blifvit förekommen af naturen, och detta ställe tål, genom sina
enkelt stora och herrliga omgifningar, en jemförelse med de skönaste
orter i det sköna Sverige. Prestgården är belägen på en udde, vid
en sjö, som är beströdd af de skönaste holmar, och hvars närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
