Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dals kontrakt.
444
strand omgifves af de mest resliga och kolossala lindar och ekar.
Den motsatta, som småningom höjer sig öfver vattnet, beklädes af
den friskaste och yppigaste grönska. Utur strödda lundar af björkar
och aspar lyfter sig äfven här öfverallt en hög ek- eller lindkrona,
liksom för att i den lugna vågen betrakta sina likar på andra sidan.
Täcka egendomar i grannskapet, mångdubbla alléer emellan de frukt-
baraste åkrar och ängar, löfrika kullar, hvilka i de skönaste grupper
bekransa stränderna, och blott småningom sänka sig och slutligen
försvinna för åskådarens öga bland de angränsande högresta skogar;
de mägtiga berg, hvilka skyddande omgifva dalen; med ett ord: storhet
och rikedom i former, glans och prakt i färger, uppväcka hos hvarje
känslofull åskådare af denna sköna och rika landskapstafla en ovill-
korlig önskan att få lefva och dö i skötet af en så herrlig natur.
När på Sabbathens heliga morgonstund sjön stod lugn och spegelklar
med den omätliga himlens bild i famn, och de åldriga, höga träden
liksom lyssnande sågo derpå och hela naturen i djupsinnig andakt
tycktes hviska till hvarje hjerta: Denna dag är en helig Iwila till
Herrans ära, — när denna högtidliga tystnad då och då afbröts af
klockornas ljud från den närbelägna kyrkan, eller af lärkans lofsånger,
eller af årornas slag från de båtar, af hvilka sjön besåddes och
hvilkas kosa styrdes emot den heliga boning, från hvars spets för-
soningskorset vinkade ur detta naturens herrliga, in i nådens ännu
herrligare tempel; när slutligen den vördade läraren, omgifven af ett
folk, som älskade honom såsom sin fader, inträdde inom dess portar
med sin son vid handen och öppnade det lefvande vattnets brunnar
till vederqveckelse för de törstiga själar; när man i Templet sjöng:
Tackom ocli lojvom Herran och träd och kullar tycktes svara: Herran
vare tack oclv loj! — då måste det unga sinnet upprymmas för heliga
känslor.
Sedan minnestalaren omnämnt ärkebiskopens död, fortsatte han:
Han hade uppfyllt sitt jordiska värf. Han hade i god jord utsått
himmelens utsäde, och fick nu sjelf hemgå dit för att bedja sin och
allas Fader välsigna detta utsäde, för att i salighet och frid afvakta
dess mognad och skörd. Hans ögon hade sett allt, hvad de önskat
att skåda, och han kunde tillsluta dem i ro. Frid och välsignelse
hvilade både öfver kyrka och Fädernesland. För detta sednare hade
ett nytt Konungahus öppnat en ljus och glad utsigt in i framtiden,
samt stadgat dess magt och dess ära. I Zions portar hördes renare
och klarare Herrans loj. På Lihanon stodo Gedrarne friska och
skuggrike. I Saron blomstrade liljorna. Det mera allmänt utspridda
ordets saliga källor flöto ymnigare. Ur roten af en allvarligare Guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
