Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Dals kontrakt.
söndagsläxa utan en lefvande verklighet, ty U. predikade flerestädes ute
i församlingen, dår han öfverallt hade talrika och uppmärksamma åhö-
rare. Ingen stuga kunde rymma de skaror, som ofta äfven uppfyllde
gårdarna, och det var vanligen från ett fönster eller en förstuga U:s
kraftiga stämma ljöd.
En stor väckelse uppstod i T., synnerligen bland ungdomen. Där
inrättades ett barnhem. — Särskildt var han angelägen om ungdomens
undervisning, och, då han vid husförhören på hösten och vid roteför-
liören på våren fann män med sådana kunskaper och gåfvor, att de
kunde användas som söndagsskollärare, kallade han dem som oftast
hem från kyrkan, undervisade dem i Guds ord, och huru de skulle bära
sig åt i söndagsskolan; ocli så snart lian fick passande ledare, ordnade
han öfver allt i socknen söndagsskolor, öfver hvilka lian sedan hade ett
vaksamt öga. Kär han trädde in i någon af församlingens skolor,
trängde sig barnen med strålande anleten omkring honom för att kom-
ma honom närmast ocli visste ej något roligare än att få läsa för ho-
nom och svara på hans enkla frågor. Skollärarne sågo i honom ej
blott sin förman utan ock sin faderlige vän. Han tog reda på. yng-
lingar, som möjligen kunde bildas till skollärare eller präster och
sörjde för deras undervisning. De, som voro fattiga, hade hos honom
ett liem, och många stå i detta hänseende till honom i en stor tack-
samhetsskuld.
Själavården skötte han med stor ömhet och samvetsgrannhet.
Aldrig föll det honom tungt, huru trött han än var, att i det svåraste
väder och väglag besöka de sjuka. Om kyrkotuktens upprätthållande
var han synnerligen angelägen, och, så länge hälsa och krafter det med-
gåfvo, förrättade han själf, efter hållet kommunionförhör, uppskrif-
ningen till nattvardsgång, på det han därvid skulle kunna säga ett
varningens ord till dem, han ansåg vandra främmande för Herren.
Hvarhelst i församlingen han sporde någon oordentlighet, skickade
han bud på den felaktige, och, kom han ej, så reste U. dit.
Från och med 1854 höll han hvarje söndag, då det ej var ottesång
eller skriftermål, bibelförklaring i kyrkan en timme före gudstjänsten,
och fortsatte därmed till 1863, då han genomgått psaltaren och epistel-
texterna. Han predikade äfven i andra socknar, dit han kallades såväl
af präster som andra personer. Ja, han företog på kallelse längre
predikoresor både i Kalmar och Växjö stift samt i Östergötland. Då
man frågade, om han efter så mycket arbete var trött, svarade han med
ett småleende: ”Nej, Gud vare lof, jag känner ingen trötthet”.
I följd af socknens långsträckthet och kyrkans belägenhet nära
norra gränsen reste han ofta till häradets tingshus och predikade där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
