Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrestads pastorat. 451
men, då folkförsamlingen blef större, än utrymmet medgal’, föranstal-
tade lian en insamling af frivilliga gåfvor till en gudstjänstlokal, som
blef färdig 1863, ocli rymmer 1,000 personer. Till denna, där med ve-
derbörligt tillstånd af s. å. n/m äfven nattvardsgång får anställas,
reste han att börja med nästan hvarje söndag och predikade kl. 3 e. m.,
men så småningom inskränktes besöken till en gång i månaden. I detta
sitt kära kapell fick han också så godt som sluta sin lifsgärning, ty
söndagen d. 12 Mars 1871, efter att hafva hållit passionspredikan och
förrättat gudstjänsten i kyrkan samt predikat och utdelat nattvarden
i kapellet, träffades han efter slutad gudstjänst af ett slaganfall, som
förnyades efter hemkomsten på natten, hvarigenom han för en tid be-
röfvades talförmågan. Och från den stunden var hans kraft bruten.
Omtanke för barnens uppfostran äfvensom oförmåga att numera
kunna fortsätta med sin ansträngande verksamhet gjorde, att han
sökte detta pastorat. Hans krafter voro då mycket medtagna. Men
han kunde dock, sedan lian kommit hit, ensam en tid bortåt sköta sin
tjänst och förmådde efter gudstjänstens slut gå till den närbelägna
kyrkan och hålla bibelförklaringar, som afhördes med mycken upp-
märksamhet. Men efter ett förnyadt slaganfall aftogo både själens
och kroppens krafter, och den förut så verksamme mannen fick till-
bringa de sista åren i ett långsamt aftynande och stilla närma sig
den rolighet, som står Guds folk tillbaka.
När dödsfallet blifvit kändt i Tuna, yttrade församlingens dåva-
rande kyrkoherde 187Gls/e från predikstolen bland annat: Hvad Ulan-
der varit för Tuna församling under mer än ett fjärdedels sekel, käm-
pande med ordets och bönens vapen, kännen I bättre än jag, men det
vet jag, att det var en väldig kamp, han kämpade för edra själar, och
länge skall det dröja, innan I fån en lärare med mera nit för försam-
lingens andliga väl, än det han visade. Han ville allas eder frälsning
och han sökte med de icke vanliga naturens och nådens gåfvor, som
stodo honom till buds, på allt sätt befordra Guds och Jesu ära och
rike ibland eder. Han har för visso i många af de nu lefvandes lijer-
tan upprest åt sig en oförgänglig kärlekens minnesvård såsom en and-
lig fader — och kärleken är starkare än döden. Många, som nu stå
inför Lammets tron, hafva måhända ett första väckelsens och trons
ord från hans läppar att tacka för upplåtna förståndsögon, att de fått
se sin själafara och sitt djupa syndaförderf, men också nådens out-
grundliga, bottenlösa rikedomar i Kristus Jesus, hvilka äro evinner-
ligt lif.
Se vidare om honom i kalendern Korsblomman, 1879, där äfven
hans porträtt tinnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
