Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - c. Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 Dals kontrakt.
i Luii.Mit 1830 och i Upsala vt. 1842; prv. 1843 2712; komminister
har 1855‘/öj tilltr. 1858; tillika predikant vid kronoarbetsstationen å
Borghamn 1860—1870. f 188928/12.
Gift 1) 1846 med Lovisa Sophia Holmberg, f. 182017/5, t 1853 6/12, begr j
Bellö, dotter af Johan Holmberg, tunnbindareålderman i Stockholm, och Gustava
Wassenius. - Barn: Lotten Sofia, f. 1846 25/10, gift 1) 1877 27/5 med Oskar Berg
(f. 1843 3/8, t 1883 26/12), byggmästare i Stockholm; 2) 1887 is/s med sin svåger
Ernst Fredrik Filip Berg, f. d. kapten, f. d. fängelsedirektör 1 Linköping, bor i
Askersund. Fredrika Lovisa, f. 1848 24/1; i Vimmerby 1907 n/10. Carolina Eli-
sabeth, f. 1849 s/n ocli Anna Helena, f. 1851 2i/„, bo båda i Linköping. Nils Johan,
f. och t 1852 30/4. Nils Johan Gabriel, f. 1853 28/@, f 1854 29/e. — 2) 1859 2S/0 me(i’
Fredrika Margareta Löwenadler, f. 1824 s/u, t i Vimmerby 1907 27/1( begr. i Eums-
kiilla, dotter af Staffan Wilhelm Löwenadler, om hvars släkt se Sv. Ättartal, 5:331
och Slägterna Kjellman och von Löwenadler, Göteborg 1901, kapten vid Kalmar
reg-., och Karolina Magdalena Klingspor, adl. ätten 195. — Söner: Gustaf Fredrik,
f. 1862 i7/fl, t 1863 25/j. Georg Emil, f. 1864 1/3, stud. i Ups. 1862, bitr. .läkare vid
Västerviks hospital.
Det var ytterst fattigt i den lilla koja, där H. föddes, men det
bleka armodet blef ännu mera bofast där, då han snart miste sin far.
Men äfven i armodets koja tittar en blid norna in någon gång och
håller vakt vid piltens vagga för att bevara honom för en högre upp-
gilt i lift et. Sa skedde här med lille Nils, ty han var en allvarlig och
snäll gosse och hade en moder, som hade ett godt hufvud och — något,
som var mycket ovanligt på den tiden — kunde läsa innantill synner-
ligen väl. Om det sålunda var knappt med den lekamliga kosten i
hemmet, så fick den andliga utgöra ersättningen, och den lille gossen
var flitig ocli gjorde raska framsteg på de stunder, som blefvo öfriga
för näringsbekymrens kraf. Vid 10 års ålder läste han ”som en präst”,
hvilket förskaffade honom en och annan extrabit hos de goda bond-
gummorna, inom hvars dörrar fattigdomen tvingade honom att tigga
litet mat åt sig och sin mor. En kall vintermorgon vaknade gossen
med någon underlig känsla af, att det ej stod rätt till i torparkojan,
där änkan med sin son ännu bodde kvar af nåd och barmhertighet. Han
lyssnade med spändt öra men kunde ej förnimma något ljud från henne,
som var hans enda stöd i lifvet. Han inväntade morgonens gryning
och fick da visshet om, att döden varit kojans gäst under natten. Oför-
märkt och utan förebud hade liemannen trädt öfver tröskeln och gjort
sin skörd.
Bannheitigheten gjorde sin plikt: en kista och en tarfiig svepning.
Begrafningsklockorna sjöngo sin sorgesång öfver en i lekamlig måtto
fattig kvinna, men som var andeligt rik. Tioåringen stod ensam i värl-
den. men han hade i arf ett rikt hjärta och ett godt hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
