Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Dals kontrakt - 2. Herrestads pastorat - c. Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrestads pastorat. 457
Med detta arf vandrade lian ut oeli omhändertogs af en fattig fa-
milj i Heda socken, hvaraf lian sedan tog sitt namn. Äfveu här var
brödet så knappt, att gossen fick vandra ut då och då för att tigga
sina bitar. Strax före julen 1831 kom han till Väfversunda kommi-
nistergård, där han vänligt mottogs af dåvarande komminister Leyd-
ners maka, som att börja med gaf den lille bleke gästen litet mat. Som
hon för tillfället höll på att väfva, lät hon honom sätta sig ned vid
spolrocken för att spola åt henne. Det gick nog bra, men lille Nils
försinkade sig då och då genom att taga kännedom om innehållet på
”tutorna”, hvilket förundrade komministerfrun, som alltförväl visste,
huru lågt läsekonsten då stod ibland fattigmans barn. Tutorna voro
nämligen klippta af gamla tryckta blad, och frun kom snart underfund
med, att gossens sätt att läsa ej var af det vanliga slaget. En med
sannt kvinligt allvar uppburen ömsinthet om de fattige manade henne
att göra något för den lille föräldralöse, och snart fick hon sin man
med sig, så att lille Nils fick stanna kvar öfver Jul.
Under Julen kom dåv. fältväbeln Fritz Enander (om livilken se
Sv. Ättartal, 6:134) till komministergården och fick där reda på den
lille gossens historia. Efter en kort rådplägning beslutades, att han
skulle få anställning som informator för dennes 3 år yngre son Alfred,
och det gick nog bra både med stafning och läsning, ehuru det var si
och så med disciplinen emellanåt. På lediga stunder uppträdde här
den lille informatorn såsom präst — i smyg förstås — med drängar
och pigor såsom åhörare, och i den tidens stil förutsades världens un-
dergång vid ett och annat tillfälle, men världen stod, och den fattige
Nils fick allt flera vänner och omhuldades i denna värld, som kort
förut för honom varit så glädjefattig.
I Iioxlösa fanns då en v. pastor, John Bohman, hvilken vi åter-
finna som komminister i Kuddby. Han vidtalades af E. att taga hand
om Nils och hjälpa honom med hans studier. Detta skedde, och B.
fick i Nils en flitig lärjunge, som efter ett års undervisning vandrade
till fots till Linköping, där han efter ett grundligt förhör af rektor
Lutteman förklarades för gymnasist. Det lilla han fört med sig dit
var snart slut, och så stod han där lika fattig som förut. Han begaf
sig då ensam ut att vandra på stadens gator, där strida tårar började
’ att rinna från lians kinder. Då mötte honom en okänd man, som vän-
ligt klappade honom på axeln och frågade: Hvad gråter du för, min
gosse? Det låg något så vänligt i frågan, att gymnasisten, om än ined
andan i halsgropen, vågade svara: Jag är så hungrig. ”Det vet jag
hjälp för”, blef det vänliga svaret, hvarpå han bjöd gymnasisten med
sig hem. mättade honom, och sedan H. fått mod att omtala sina lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
