- Project Runeberg -  Linköpings stifts herdaminne / Andra delen /
512

(1915-1919) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bankekinds kontrakt - 2. Grebo pastorat - a. Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512 Bankelcinds kontrakt.
Det liöga alfvar, som utmärkte fordna tiders uppfostran, föräldrarnas
ömma omsorg, hvilka, fastän med knappa tillgångar och många barn,
ifrån hemmet utsände denna son till det berömda lärosäte der de fleste
af oss, under lika värdiga som anspråkslösa lärare fått vår första bild-
ning, äro borgen, att intet blifvit försummadt till utveckling af yng-
lingens själsförmögenheter. — Under den långa tid han — tillbragte (i
Upsala), slumrade ännu den unge mannens goda anlag för högre bild-
ning, det är liäraf man endast kan förklara, att han under liela denna
tid icke aflade några egentliga akademiska lärdomsprof. Det är icke
ovanligt, att gedigna naturer behöfva en lång tid till sin utveckling;
det är så naturen långsamt, men säkert utbildar det som längst varar.
Generationer försvinna under ekens ungdom, men under det hennes
mera förgängliga syskon falla till stoft, tyckes hennes åldriga lundar
trotsa tidens makt. Det gifves ögonblick i lifvet, då dess högre genius
väcker på en gång ädlare krafter. Den vingade fången bryter sin
puppa och sväfvar fri och förklarad mot ljuset. Romerska friheten be-
gynner sin historia med ett stort classiskt exempel.
År 1788 öppnades för den unge S. en ny lefnadsbana. Han gjorde
då i Templet sitt förbund med Öfverherden; han aflade vid altarets fot
eden att lefva och dö i sin Mästares tjenst, att draga trones harnesk i
den sköna striden för det heliga på jorden: Dyra och ansvarsfulla för-
bindelser för en yngling, som hittills lekt med lifvet. Men lian har
blifvit sitt löfte trogen, han liar icke brutit det heliga inseglet af sin
ed. De församlingar, livilkas herde han i 25 år var, bära derom vitt-
nesbörd, och I! hans gamle medarbetare i vingården äro hans vittnen.
Ifrån denna stund var den unge S. en ny och förändrad personlighet
och af ungdomens vanor bibehöll han endast den lijertats godhet och
ädelhet som vid honom liade fästat med förtroende och tillgifvenhet
ungdomsvänner. En rastlös verksamhet för allt ädelt och nyttigt in-
tog, — sådant är det vitsord en af de senare lemnat honom — platsen
för en liknöjd bekymmerslöshet.––––––Den man jag teknat var en
man, full af anda och kraft, nitisk och stark i sitt höga kall. Efter-
verlden fäller om honom, såsom embetsman, den rättvisa dom, att han
under sin langa tjänstetid med alfvar och oafbrutet nit verkade för
sin församlings upplysning, sedernas förbättring, samhällsordningens
vidmakthållande, för Bibelspridning, det uppväxande slägtets bildning,
de fattigas ändamålsenliga försörjande, de allmänna såväl Kyrko- som
Fattigfondernas samvetsgranna förvaltning och förkofran, de sjukas
hjelp medelst tillgång på nödige läkemedel, Brandstodsverkets regle-
rande och andra nyttiga inrättningar. Sträng i sina skyldigheter mot
andra, fordrade han af dem samma noggrannhet i deras pligter. Så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 22:30:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linherda/2/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free