Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Skärkinds kontrakt.
Några dagar efter hans död skref en minnestecknare i pressen:
”Med honom bortgick en af de siste kvarlefvande af af Wingårds vän-
ner och medkämpar i vårt politiska lif, af det gamla fyratiotalets
prästestånd, som ägde så många betydande män i sina led. Hans är-
liga arbete i det allmännas tjänst, hans nitiska verksamhet efter sina
gåfvors mått stå som ett mönster för efterkommande, ehuru föga mot-
svarighet de än torde äga mellan den gamles åsikter och sina egna
tankar.”
Ej blott sitt hus förestod doktor B. så, att få med honom därutin-
nan torde kunna mäta sig. Afven till andras lius, där råd och stöd
befunnos af nöden, sträckte sig hans välvilliga och själfuppoffrande
omtanke, och med sanning kan det sägas, att han var en fader icke
blott för sina allra närmaste utan snarare för hela den släkt, han här
tillhörde.
När han var ute och färdades, hade han med sig både sin kusk
och sin betjänt och åkte i spann.
Hans tankar om ämbetets auktoritet framgår af följande. När
atiidne prosten Häger i Vikingstad kom såsom kyrkoherde till detta
kontrakt, uppvaktade han sin kontraktsprost, doktor B., blef af honom
synnerligen väl emottagen och kvarbjuden till middag, då doktor B.
föreslog, att de skulle lägga bort titlarna, hvarefter doktorn frågade:
”Nå, hvad skall du säga nu?” ’’Farbror, naturligtvis”, blef H:s ovän-
tade och i doktorns tycke djärfva svar. Det vardt tyst ett ögonblick
i salen, men om en stund sade doktor B. barskt: "Det kan väl så vara,
det! Jag var bror med far din.”
Ännu vid prästmötet 1874 sågs d:r B. intaga den plats, som ingen
gjorde honom stridig. Af alla erkänd och vördad såsom en pelare för
hela vårt stift, satt han då på främsta bänken, bärande på sitt ansikte
ett drag af behållen mannakraft, af tankens ogrumlade klarhet och af
viljans orubbade bestämdhet, som mången, vida yngre än han, väl
kunde honom afundas och som syntes gifva välgrundadt hopp, att vi
ännu länge nog skulle få behålla denna prydnad för vårt stift.
Kraft, klarhet i tanke och fasthet i vilja — ja detta var just det,
som fanns hos honom från begynnelsen ända till slutet. Det var det,
som gjorde hans storhet ibland det släkte, hvari han lefde, och som gör
honom föredömlig för senare släkten, äfven om dessa icke skulle kunna
i allo dela hans tankar och åsikter. Han var alltigenom en inan, en så-
dan man, som sedan han klart och besinningsfullt fattat sitt mål i
sikte, stadigt håller det fast och. utan att förtröttas, därför rastlöst
arbetar, ända till dess det är fulleligen hunnet. Hvarje tid har skäl
att önska, att den hade godt om sådana män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
