Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Skärkinds kontrakt.
Här i den prästgård, som omsider en gång skulle blifva lians, för-
flöt hans barndom stilla och lugnt. Prästhusets allvar; lädrens in-
tresse för studier; församlingens endräktiga samling i den nv byggda
kyrkan; den lugna betänksamhet, som tillhörde orten och tiden; allt
detta bidrog utan tvifvel att hos barnet grundlägga livad som sedan
utmärkte mannen. De historiska minnen, som voro fästa vid präst-
gården, blefvo ej heller utan inflytande på ynglingasinnet. Här hade
1318 den fördrifne kung Birger Magnusson jämte sin olycklige son ocli
en dansk här i strid velat möta sin broder och fiende, hertig Erik, då
kungen måste fly. Och här, i samma prästgård, möttes 1521 dåtidens
största personligheter, Gustaf Wasa och Hans Brask, för att öfver-
lägga om Sveriges frihet och konung Christians fördrifvande. Dessa
minnen voro säkerligen orsaken till, att han till ämne för sin gradual-
afhandling valde Skärkinds socken och som kyrkoherde här skref Skär-
kinds minnesbok, som i manuskript finnes i kyrkoarkivet och livilken
vi hoppas framdeles måtte blifva till trycket befordrad.
Ått hans studier i Upsala voro gedigna, därför borga såväl lians
docentur där som hans långa anställning som e. o. biblioteksamanuens
1851 23/io—1859 d/2, men uteslutande bokmal var han icke. Han trif-
des väl i kamraternas krets, men sin mesta trefnad fann han i professor
Palmblads gästfria, glada och bildade hem, där titeln ”östgöte” var in-
trädeskortet.
Från början och slutet af hans universitetstid äro ett par för ho-
nom kännetecknande drag bekanta. Efter slutad studentexamen skulle
han inför professor Geijer aflägga den då föreskrifna studenteden, men
adertonåringen vägrade af fruktan att ej kunna liålla den, och han be-
friades från edgången. En samvetsman sådan som Geijer förstod näm-
ligen en samvetsman sådan som den unge studenten.
På sin 32:dra födelsedag skref han: ”Hälften af en vanlig män-
niskoålder ligger bakom mig. Flyktad är den tid, som egentligen be-
nämnes ungdomen. Måtte jag rätt kunnat använda den förra för att
bereda mig till den senare! Jag tackar Gud, som visat mig så stor
nåd långt öfver min förtjänst, ty en sådan har jag lika litet som någon
annan människa, och beder, att Han ville låta sin nåd hvila öfver mig
och mina anförvanter.”
Orden nedskrefvos under en resa, då han följde en sjukling till
Kreuznåch. Härmed fylldes till någon del lians stora önskningsmål:
att få resa och se, och han njöt af det sköna i natur och konst, af det
egendomliga i folkens seder och lynne, som mötte hans blick, och han
höll dagbok däröfver. Men blott till en del fylldes lians längtan.
Denna stod till en vetenskaplig resa, som aldrig blef af. Två gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
