Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Skärkinds kontrakt - 2. Skärkinds pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Skärkinds pastorat.
senare såg han Tyskland, men med den hälsosökandes, ej vetenskaps-
mannens öga.
När han inträdde på lärarebanan, voro läroböckerna torra och
fulla af regler och undantag, fakta och siffror, viktiga och oviktiga,
kastade om hvarandra, och någon lärareutbildning i nutida mening
fanns ej, livarför livarje lärare undervisade på sitt sätt, och undervis-
ningen fick på grund däraf sin prägel. B. var ingen nydanare. Han
trampade den banade vägen, och hans undervisning blef ej hvad den
under gynnsammare omständigheter hade kunnat blifva. Till läroverks-
lärare var han nog icke heller riktigt danad, ty han saknade det impo-
nerande härskaredraget, den själens liflighet, som förmår att göra lef-
vande de torraste satser och framför allt den farbroderliga gemytlig-
het, som skolpojkar sätta så stort värde på. Hans guld låg i stället
på grufvans djup, där ungdomen tyvärr så sällan söker några skatter.
Hans samvetsgrannhet i allt, hans blida t. o. m. blyga väsen, denna
själfbehärskning, som lät äfven en fullt berättigad vrede få uttryck
endast i kindens högre rodnad och en beslöjad blick; detta låg väsent-
ligen utom lärjungens uppfattningsområde. Men ändå fanns hos ho-
nom något, som gjorde, att man lärde sig sin läxa väl och afhöll sig
från barnsligt okynne under lektionen. Man likasom kände på sig, att
både ämnet och läraren kräfde vördnad. Sådan var hos honom person-
lighetens makt.
Sin läraretid betraktade han såsom en öfvergångstid till det
prästerliga kallet, och för hans inre syn hägrade nog herdetjället i hans
älskade Skärkind. I detta sitt barndomshem fick hän ock tillbringa
sin sista verksamhetstid.
Hans predikningar hade en vårdad form, men att blixtra och
blända med tjusande formskönhet, att sensationslystet spela på lätt-
rörda känslosträngar, att i popularitetssyfte jäkta efter falsk folklig-
het i tankar och uttryck, däremot reste sig hans såväl skaplynne som
vördnad för det heliga. Samvetsgrann! beredde han sig på livarje pre-
dikan, ej minst genom bön, nagelfor noga livarje tanke och ord, att
intet ovederhäftigt eller oriktigt skulle smyga sig in. Äfven den lärde
dogmatikern var till finnandes i framställningen. Måhända var det
denna noggrannhet och gedigenhet, som åstadkom, att samtida predi-
kanter af mindre värde än han fingo större rykte och flera åhörare än
han ; men de, som hungrade och törstade efter lefvande Guds ord, de
funno livad de sökte och igenkände rösten af Jesusälskaren och den
deltagande brodern.
I expeditionsgöromålen fann han osökta tillfällen till beröring med
sina församlingsbor, till kännedom om och deltagande i deras sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
