Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrköpings kontrakt.
124
var välgörande med urskilning, och mindre omtänckt at förekomma nö-
den, än villig att bereda henne hjelp, då hon var förhanden. Om Han
fann helsosamma anstalter i detta ämne vidtagne, blef det Hans för-
tjänst, at de med ordning och eftertryck handhades: om Han fann
brister, at de afhjelptes.
Denna Stadens fiere Läroverk ägde i Honom en kunnig, erfaren
och rådig Styresman.
Hans vidsträckta lärdom var allmänt erkänd. Han ensam syntes
ej veta derom. Denna hofsamhet var hos Honom icke tilgjord, hon
hörde til Hans skaplynne, at vara men icke synas.––– —. I sitt
kall, i sina pligter, när Han fann sig kunna göra verklig nytta, beköfde
Han aldrig anmaningar. När Han påkallades var Han färdig, och
hvad Han åtog sig, gjorde Han med kännedom, styrka och värdighet.
Denne stad skall erkänna, at kedjan af ypperliga Män, som här
innehaft den andeliga lärostolen, genom — GKÖNBERGER värdigt
blifvit fortsatt. — Sig altid lik, sådan under allmänhetens ögon, som
i liemlefnadens skugga, skall ingen hos honom upptäcka en sida. som
Han behöfde dölja.
Han var hvad Han borde vara, och det mera i verket än i orden:
redlig utan afsigt, tystlåten utan förbehållsamhet, alfvarsam utan
trumpenhet, rättvis utan stränghet, stadig utan envishet, verksam
utan fjäsk, pålitlig utan försäkringar. Trogen sina pligter, blandade
Han sig aldrig obehörigen beställsamt i ämnen utom sin krets: oväldig
mellan skiljaktiga meningar sökte Han altid friden; men var sjelf i
sina tänkesätt fri och ståndaktig: känslofull för det ädla och goda var
Han kall mot oförrätter: man märkte icke, at Han deraf sårades, men
väl at Han redligt glömde dem.
Hans bortgång var den renhjertades, som har löfte, at se Gud.
Tillsluten då med aktning Hans grift. Heligt vare det rum, der
den rättfärdige hvilar! Fuktom Hans stoft med våra tårar, det är
en pligt af vår dygd — och förvarom i vår bedröfvade själ bilden af en
rättsinnig Prest. och det, som är öfver alla låforcl, af en sann Christen."
Han bevistade riksdagen i Gefle 1792.
Fr. tr. utg. (utom ofvan omnämnda predikan): De TTxorio Coelibe Komano
pendendo, Ups. 1757. De Lapide Tonitruali. ibdm 1760. De officio Informatoris
privati, ibdm 176o. De periodica Linguie Latinre analysi, Dinc. 1776. Ecclesia-
stique-Utskottets betänkande öfwer nya Texter i nya Psalm-Boken (i Journal för
Prester, 1: 3, sidd. 13—19, Link. 1798). — Om hans otryckta skrifter se Halil,
II: 15.
29. Johan Pitfteman, född i Alsltog af Visby stift 175014 u>
föräldrar: Johan Lutteman, kyrkoherde, och Eva Elisabeth Fries.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
