Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Olai pastorat. 127
429 en anmälan af ett arbete af Spalding, som Lutteman öfversatt.
Den börjar så: ”Wi hafwe at tacka Herr Kyrkoherden Mag:r Joh. Lut-
teman■, känd för llere nyttige öfwersättningar, at wi på wårt språk fått
emottaga denna sköna skrift, full af ljus ock warme,–––––- • Men
den skall rättast wärderas af dem, som erkänna religionen för — män-
niskans största angelägenhet. Här uplysas dess ewigt gällande san-
ningar fördomsfritt och med wärdigket,–––––-
Af det sagda kunna vi mycket väl förstå, hvars andas barn pro-
sten Lutteman var. Detta synes ock af det Tal, som han höll från
Altaret til Hedwigs Tyska Församling wid Deras WAL til Swensk
Pastor den 19 Octob. 1787, hvari han yttrar bland annat: ”Den som
känner sitt Företräde för Djuren och sin Bestämning til ett bättre
Lif: Den som wet den oföränderliga Skilnaden emellan Godt och Ondt,
Dygd och Last, Wisdom och Dårskap, Sanning och Wilfarelse, han
måste anse Religionen för den största Försynens Gåfwa och erkänna
Nödwändigheten af den derpå grundade Gudstjensten och Prediko-
ämbetet. Ho är den Wandringsman, som på en Wäg, den han förr
aldrig gådt, där Spåren knappast äro synbara och många Afwägar
möta honom, icke gerna önskar sig en Wägwisare, som förer honom til
sin bestämda Ort: Wårt Lif i Werlden är en Wandring och Ewigheten
det föresatte Mål, där wi alle skole samlas; men en medfödd Okunnig-
het och Tröghet, sinlige Begär, inrotade Fördomar, onda Exempel och
rtere andre Frestelser äro de Afwägar, som leda til Förderf och med
så mycken Sorgfällighet måste undwikas.
Det är sant: Förnuftet och Skriften äro häruti til Underwisning
gifne åt hwar och en, och hwar och en åligger det at efter Samwetets
frihet nyttja dem til sin Uplysning och Förbättring; men Menniskan
är för swag at af egna krafter rätt upodla sitt Förstånd, at ensam
för sig upsöka, anwända och utöfwa Sanningen, eller om hon äger för-
mögenhet dertil; så äro Ämbeten mångahanda som sysselsätta hwar
sin Man. Likaledes ock Läro-embetet–––––• Och den som opartiskt
undersöker denna Saken, skall finna, Invad för en wälgjörande Försy-
nens Inrättning det är, at wisse Personer, Tider och Ställen äro för-
ordnade i det, som är oumgängligast för alla Menniskoi. hjns ai
bättre än mörker. Såsom Förnuftet är Orsaken til Menniskans lyck-
ligare Lif, än Djurens, så måste ock Menniskans Lycka tiltaga i samma
mon, som hon tiltager i Wisdom, Dygd och Gudagtighet. Ocli så litet
den kan rätt njuta Lifwets Förmoner, som är blind, eller den wara
wid roligt Sinne, som på ett stormande Haf kastas af Boljorna hit
och dit, utan at weta, hwar han är, eller hamnar; Så litet kan ock en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
