Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 1. Norrköpings S:t Olai pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Norrköpings kontrakt.
och barndop ej skulle få förekomma i kyrkorna på vintrarna samt att
predikan ej skulle få räcka mera än en timme.
Och livad talar prästen om under denna långa tid? ”Vi fattiga
landtboar”, skrifver ”Välment” i ett bref af 1790 20/9 : ”som liafva öfver-
flöd af hotande med helvetet och den eviga svafvelströmmen, få aldrig
höra något, som tjenar till sedernas förbättring, jag förstår härmed
vissa dygder, som höra till den inbördes sammanlefnaden. Kanske nå-
got talas om den inbördes kärleken, när yste och tiondeafgiften pålyses,
hvarvid dock alltid ligger, såsom man säger, käppen vid hunden, för-
bannelser och eviga plågor. Vi få aldrig aldrig höra omtalas de tremie
vigtigaste samfundssederna, livilka bestå uti en rättskaffens barnaupp-
fostran, äkta makars reciproka skyldigheter, husbönders och tjenste-
hjons inbördes pligter, så framt icke prästen vid husförhören hinner
till hustalian. Allmogen tror icke, att denna lära är i Guds ord före-
skrifven. De tro snarare, att deras förhållande livar och en för sin
del ankommer på deras eget behag och goda vilja, hvarför det, Gudi
klagadt, går härmed så som det kan, oftast oförsvarligen.”
En klagan af samma innehåll framställer prosten Lutteman i ett
bref till biskopen 1794 19/i, hvari han talar om en ”Unwillen iiber mo-
ralische Predigten bei den gemeinen umvissenden Haufen, worunter
leider auch viele Vornehme gehören. Warum dooli dieses Joch auflegeu.
hat nicht Christus uns davon befreit und fur uns genug get-han, warum
so umständlich und ernstlich uns teinzelne Pflichten aufdrängen, uns
die wir zu allem Gutem ganz ungeschickt sin-d”.
Hvad som den anonyme brefskrifvaren särskildt uppträder emot, är
vidskepelsen hos folket. Han ifrar emot ”besvärjelsen och korstecknet,
vidskepliga båda två och ägnade att befästa en enfaldig menighet i (len
vantro, att nyfödda barn tliy förutan äro djefvulens och verldens barn”.
Vidskepelse ser han ock i allmogens uppfattning af likpredikningar
som förböner för de dödas själar. Det flerestädes öfliga offret efter
skriftermålet liknar han vid aflaten i påfvekyrkan.
Nu var biskop Lindblom den, som ifrade för upplysning, hvarföre
han sökte sprida upplysningstidekvarfvets skrifter särskildt i vårt
stift, och på hans anmodan öfversatte prosten Lutteman, som studerat
i Tyskland, flera sådana. Här må blott nämnas Mori Epitome tlieo-
logiae christianae, som biskopen dock ej lyckades få öfversatt på sven-
ska, så länge lektor Wallenberg lefde, hvarom se I: sid. 293. Redan i
Journal för prester, l:a årg., l:a häft., 1797, sidd. 73—79, hade han
anmält arbetet, som Lutteman strax efter Wallenbergs död lät utgifva
och i nämnde tidskrifts andra årg., häft. 3, 1799, sidd. 372—394, före-
kommer en lefnadsteckning af Moru-s samt i samma häfte sidd. 423—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
