Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Norrköpings kontrakt - 4. S:t Johannis pastorat - a. Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Norrköpings kontrakt.
194
eller människa. Och skälet, att ej intrång skedde på hans värdighet,
är lätt angifvet. Kärlekens välvilja är i värde lik vid den ädlaste af
metaller. Guldet föraktas icke hos något folk på jorden. Det äras
och skattas högt. Aldrig hörde eller såg jag någon, som föraktade min
vän. Alla värderade honom.
Att detta stora, vida, för alla öppna hjärta skulle vara hjälpsamt,
är nästan lika klart, som att solen lyser, och att elden värmer. Det
var honom omöjligt att afslå en bön om ett handlån eller om lians namn
såsom borgen. Denna villighet att hjälpa åsamkade honom nog ekono-
miska bekymmer, till följd af att han lick betala andras skulder. Men
A. trodde i alla fall människor om godt, och att ingen ville göra honom
någon skada. Och den tron hedrade honom.
Från tidiga år hade A. ägnat håg och krafter åt katekesstudiet.
Då han aHade pastoralexamen, så rörde sig hans teser om barnens kon-
firmation. Och de voro ej svagare, än att både tesernas innehåll och
försvar vitsordades med betyget: med beröm godkänd.
Det utgafs också ej på vårt språk något värdefullt katekesarbete,
som A. ej gärna lade sig till med. Han ägde dussintals utläggningar
af katekesen.
Såsom barnalärare var A. i sitt rätta element. Han såg ju rätt
så lugn odh maklig ut. Man anade knappast, att starka strömmar
kunde brusa i lians inre. Men du skulle sett honom inför en konfir-
mandskara. Då blef anletet spelande, ögonen lyste mer än vanligt vän-
ligt och godt, och hela personen var som ung bland de unga. Också
förstodo barnen A. och A. barnen. Han knöt sina konfirmander vid
sig med diamantkedjor.
A., närmare 70-årsåldern, var djärf nog att ställa sig i spetsen för
att starta en ungdomsförening. Och han ledde densamma allt intill
sin död. Det förunderliga med föreningen var, att den blef kanske
den lifligaste i Norrköpingstrakten. — A. älskade barnen, barnen äl-
skade honom.
Hans predikan hade oförfalskadt kristligt innehåll, den hade skön
form, så att den harmonierade med gudstjänstens öfriga delar, och den
frambars äfven med innerlighet och värme.
A. var en ordningsmänniska som få. Han kunde i blinken ta fram
hvilket papper som hälst, som blef efterfrågadt hos honom.
Bland lians sista ord här i världen voro dessa: ”Jag tackar Herren
Gud, att mina barn äro väl försörjde, mina skulder betaide, men mest
därför, att hans nåd är så oändligen stor mot oss syndare.”
Fr. tr. utg.: S:t .Tohannis kyrkliga ungdomskrets (i Julhälsningar 1913).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
